Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 12
GENEVIÈVE.
— Jag gjorde orätt i att taga en förevändning,
mamma, förlåt mig.
Fru de Préal vände sig bort och svarade icke.
Flera veckor förflöto, utan att Geneviève fick
tillfälle att hålla sitt löfte; hon glömde det dock ej.
Slutligen, en söndags eftermiddag, då fru de Préal
var borta, samtyckte Félicie att följa med henne ut.
— Hvart skola vi gå? frågade denna, förvånad
att befinna sig i en stadsdel, der ingen af den unga
flickans vänner bodde.
— Vi skola göra ett besök, men som jag vill
göra det ensam, får du stanna i planteringen, medan
jag går upp. Jag har en tidning att roa dig med.
— Ah, fröken, det är omöjligt! . . . hvad skulle
frun säga? . . . utropade den stackars Félicie.
— Frun skulle inte säga något alls, eftersom
hon sjelf har fört mig dit.
— Då vet hon? . . .
— Nej, men hon skall få veta. Jag vill
ingen-ting göra, som jag behöfver dölja.
— Hvarför har ni inte talat med henne derom.
Hon skulle kanske sjelf ha följt med er.
— Det var just det, jag inte ville, svarade
Geneviève.
— Jag kan dock inte låta er gå ensam, fröken,
återtog Félicie efter ett ögonblicks tystnad.
— Nå ja, Félicie, du får gå med mig upp, i
fall det kan lugna dig, men när du sett, till hvem
jag går, så skall du lemna mig; det är rigtigt
öfver-enskommet, eller hur?*och du skall vänta på mig här?
De veko in på en af gatorna, som ledde ner
till den lilla planteringen, och stego snart uppför
den trånga trappan. Vid andra våningen stannade
Geneviève och knackade på den dorr, der Céline
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
