Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 12
GENEVIÈVE.
— Det är dystert att lefva så ensam. Jag
känner mig också ensam . . . Jag hade bröder förr
... en stor bror, som jag höll så mycket af! . . .
— Är han död? . . . frågade Céline.
Geneviève besvarade icke denna fråga, och
Céline upprepade den icke. Hon sade till sig sjelf,
att det i hennes lif fans en fröjd, en oaflåtlig tanke,
en dröm, som gjorde det mycket mindre tomt för
henne, än Geneviève kunde veta; men huru skulle
hon kunna säga henne detta? . . . Det var omöjligt.
— Min bror hette Jacques, sade Geneviève, för
hvilken det till hälften glömda förflutna plötsligt
tycktes lefva upp.
— Han hette Jacques . . . upprepade Céline
långsamt.
— Jag måste gå; den stackars Félicie blir trött
på att vänta. Dock, ännu en fråga . . . Huru
gammal är ni?
— Tjugutvå och ett halft år.
— Nära sju år äldre än jag . . . Det skulle jag
aldrig ha trott. Vill ni ge mig något som minne?
— Jag skulle gerna vilja det, men jag har
ingenting.
— En qvist af den här resedan . . . Den
vissnar åtminstone inte som syrenen.
Céline valde den vackraste, de omfamnade
hvarandra, och Geneviève försvann. I den mörka
trappafsatsen till första våningen vek en ung man
åt sidan för att låta henne gå förbi. Deras blickar
möttes, men det var omöjligt att urskilja dragen i
detta mörker.
— Hvem kom ifrån er? frågade han Céline.
— Det var fröken de Préal. Ni mötte henne?
. . . är hon inte vacker? Jag har aldrig sett sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
