Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 12
GENEVIÈVE.
hjertslitande detaljer af det, som tilldragit sig i en
stor stad, der krisen nått förfärliga proportioner.
Geneviève lyssnade med beklämdt hjerta. Hon
hade aldrig hört något sådant. Huru! tusentals
män, qvinnor, små barn hungrade i hennes närhet,
i hennes land, och det af brist på arbete! . . .
Värdet möjligt? Var det sant? . . . Hon hade väl
trott på eländets verklighet, hon hade till och med
sjelf någon gång sett en skymt af det; men detta
samtal med sina rysliga detaljer och dessa ohyggliga
siffror var icke dess mindre ett uppdagande, som
förvirrade henne.
Dörrarne till matsalen hade slagits upp, och
efter något krus, någon tvekan gingo gästerna irt
parvis och togo plats omkring ett bord, strålande
af kristall, silfver och ljus. Geneviève hade
alltjemt för sina ögon den hjertslitande synen. Det
uppstod ett ögonblicks tystnad.
Abbé Thomas, kyrkoherden i församlingen, som
satt till höger om värdinnan, läste bordsbönen.
Då höjdes en röst:
— Huru tacksamma böra vi icke vara mot Gud,
att vi få samlas kring ett rikligt bord, medan många
bland våra bröder dö af hunger!
Fru de Préal vände sig leende till sin venstra
granne, som uttalat detta evangeliska ord. Det var
en medelålders man med ett sirligt uttryckssätt,
hvars ansigte utrryckte en sällsam blandning af
förstånd och dårskap.
— Ja, sade hon, vi böra vara tacksamma. Det
är så ljuft att råka sina vänner!
— Vi äro också i sanning tacksamma mot den
älskvärda värdinnan, som förenar oss omkring sig
och visar oss en så lysande gästfrihet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
