Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENEVIÈVE.
IOI
säkrar er, att jag inte blef ledsen, när min kamrat
steg ur diligensen.
— Det är förskräckligt . . . sade fru de Préal.
Hvart skall det taga vägen med oss, store Gud?
— Jag tror dock, att det ännu fins många
hederliga menniskor bland folket, hvilka inte låta förföra
sig af dessa farliga teorier, sade abbé Thomas i
försonande ton.
— Folket är anfrätt ända till märgen.
Det var herr Bousquets djupa stämma.
Ett ögonblicks tystnad uppstod.
— Och dock har man aldrig gjort så mycket
för folket som nu, återtog berättaren.
— Det är just felet. Med era skolor, era
aftonföredrag, era populära bibliotek och hela detta kaos
af halfkunskaper, som ni gjort tillgängliga för de
lägre klasserna, kollrar ni bort dem . . . Folket
var mycket nöjdare med sin lott, när det hvarken
kunde läsa eller skrifva.
— Jag kan inte gå så långt, sade abbé Thomas.
Folkundervisningen är en förträfflig sak, men säkert
är, att man öfverskrider gränserna. Den borde vara
helt förståndigt afpassad efter de lägre klassernas
behof. Ett rått och oodladt sinne, som förser sig
med hvad det kan åtkomma på kunskapernas fält,
är ett djur utan instinkt lössläpt i en trädgård, der
närande och giftiga örter växa om hvarandra.
Folket är ett barn och måste behandlas som sådant.
— Af hvem skall det begära ledning? sade en
fyllig, mild och välljudande röst. Är det af oss,
som gifva det föredömet af sjelfvisk och småaktig
ärelystnad, af känslornas hvardaglighet, af
samvetenas försoffning? Hvad äro dessa klasser, som man
kallar styrande, att de skulle ega rätt att säga till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
