Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 12
GENEVIÈVE.
till säng, böjde sig ner öfver våra stackars sjuke, i
det hon vidrörde dem med sin fint behandskade
hand och tilltalade dem med mildhet, med ett
förtroligt behag . . . Jag kunde icke afhålla mig från
att säga till henne: »Fru grefvinna, traditionen lär,
att englarne någon gång tagit menniskogestalt för
att komma och trösta de olycklige. Jag vet nu, att
den talar sanning.»
— Ah, det var förtjusande, men hon förtjenar
det väl, den älskvärda grefvinnan. Jag vet, att hon
samma afton väckte allmän förtjusning på en
konstnärssoaré genom sin hänförande toalett och sin
ojemförliga röst. Det är en utmärkt qvinna.
— Jag känner dem, som gå upp mot henne,
som till och med öfverträffa henne i välgörenhet^
sade den artige abbén halfhögt, men så, att alla
hörde honom. Fru de Préal rodnade.
— Det är så ljuft att lindra någon nöd, att
trösta något lidande, sade hon. Huru kan man neka
sig det?
— För öfrigt, inföll en något sträf röst, är man
nöjdare med sin egen lott, när man sett dem, som
äro olyckliga.
Denna mening utslungades från andra ändan af
bordet af den bredvid Geneviève sittande tjocka
damen, som, efter att dittills ha koncentrerat sin
uppmärksamhet på sin tallrik, nu fann sig hågad
att blanda sitt ord i samtalet.
Fru de Préal afbröt den tystnad, som följde på
denna anmärkning genom att säga:
— Det är sant, motsatsen lär oss att känna
våra företräden.
Den unge abbén hade gjort en rörelse för att tala,,
men hade "icke öppnat munnen. Geneviève betrak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
