Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
GENEVIÈVE.
douin? . . . Var det icke med honom ensam hon
skulle kunnat tala om det, som rörde sig i hennes
inre, om sina orediga tankar, sina ifriga önskningar,
sin motvilja för de åsigter, som voro gängse
omkring henne, sina aningar om ett annat sätt att
förstå lifvet? De få ord, hon utbytt med honom,
öppnade nya vägar för hennes tanke; men det ljus de
gifvit henne var ännu osäkert. Sedan någon tid
började den själ, hon ärft af sina föräldrar, vakna
under den konstlade natur, hennes uppfostran
bi-bragt henne, hon kände sig främmande i denna
välbekanta omgifning; någonting inom henne
bestred oupphörligt de åsigter hon mottagit, men
hennes egna hade ännu hvarken tydlighet eller
klarhet: de liknade ett vatten, som sjuder nära
sin källa, sökande ett aflopp, och tills det funnit ett
sådant upprycker allt på sin väg.
— Den der abbén är verkligen fullkomligt utan
uppfostran, återtog fru de Chabrand i skarp ton;
han känner alls icke sällskapslifvets bruk. Hvad är
det för öfrigt att undra på? . . . Man tar våra
prester ur det lägre borgerskapet och bland
bönderna. Sådant är inte hjelpt med några år vid
seminariet, det ...
— Helt säkert är det få, som med talang
förena vår käre abbé Thomas’ utsökta sätt, sade fru
de Préal.
— Utsökta . . . det är mycket sagdt; men abbé
Thomas har åtminstone lefvat i den goda societet,
han tillhörde genom sin mor, och han har aktning
för sig sjelf, då jag deremot hört många obehagliga
saker om den andre. Han tyckes föra ett
besynnerligt lif, inte elda åt sig, knappt äta . . . Det är
säkert detta, som ger honom ett så hemskt ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
