- Project Runeberg -  Geneviève /
165

(1886) [MARC] Author: Élise de Pressensé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GENEVIÈVE. 165

— Nej, sade han slutligen, en arbetares lif kan
icke vara lyckligt, så framt han icke förslöas. Jag
har noga tänkt derpå: deri fattas för många
nödvändiga vilkor för lyckan. Ni kan tala om
kärlek, om tillgifvenhet. Nå ja, äfven förutsatt, att
man egde kärlek och bröd, skulle det icke vara
flog; det behöfs ännu något annat för att vara
lycklig .. . Ser ni, i vårt lif är allt så fult, så lumpet,
så smutsigt! . . . Våra bostäder, våra svarta,
stinkande trappor, gatorna, der vi lefva, våra kläder,
allting är mig vidrigt! . . . Och de osnygga bodarne,
der vi handla . . . och dessa bord i
utskänknings-ställena, mot hvilka vi stödja våra armbågar . . . Jag
ville tusen gånger hellre äta en bit bröd på en bänk
i en trädgård, der man andas fritt, än en frikassé
i ett kyffe, der allt qväljer en. Jag har aldrig
kunnat vänja mig vid det der. Att tillhöra denna
motbjudande verld inger mig afsmak för mig sjelf.

Han var så vacker, när han så talade, med sitt
mörka hufvud, sina markerade, men fina drag, sina
stora ögon, som från att vara dystra nu blifvit
feber-glänsande, att hvarje likgiltig åhörare skulle ha lett
åt motsatsen mellan hans ord och honom sjelf.
Men Céline log icke; hon hade ändtligen nyckeln
till det djupa lidande, som hon dittills anat, utan att
fullt förstå det; om Genevièves förlust qvarlemnat ett
så långvarigt spår i hans lif, var det, emedan han
i henne älskade icke blott det barn han hängifvit
sig åt, utan den stråle af skönhet, som han sedan
dess icke återfunnit. Céline kunde bättre än många
andra förstå hans lidande, ty äfven hon erfor denna
törst efter harmoni, som så litet tillfredsställes i de
fattigas eländiga tillvaro inom en stor stad, men hon
hade, eller trodde sig hafva, tillfredsstält den genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:26:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/genevieve/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free