Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENEVIÈVE.
169
— Jag skall komma om söndag.
— Se, det var ett godt ord. Glöm det bara
inte . . . det skulle göra oss ondt.
Då Lebeau berättade sitt möte med Jacques
för sin dotter, svarade hon ingenting, ty hon
vågade icke lita på sin röst. Hon satt i skuggan,
så att han kunde icke se, huru hon darrade.
— Hur är det då med dig? . . . Skall du inte
bli glad att återse den snälla gossen?
— Jo, far . . . jag blir mycket nöjd åt det.
— Du är kanske ond på honom, för att han så
länge öfvergifvit oss; men, ser du, vi måste förlåta
honom. Man blir skygg af att lefva ensam. Nu,
när han inte längre behöfver tänka på sina syskon,
borde han gifta sig. Det är skada, att du inte hör
till dem, som gifta sig, han skulle ha passat mig
bra till måg.
Utan aning om, att han tillfogat sin dotter ett
smärtsamt sår, tände Lebeau lugnt sin pipa och
satte sig att läsa den tidning för en sou, som han
haft med sig hem.
Céline söndertryckte en brännande tår. Nej,
hon hörde ej till dem, som bli älskade. Hvad
hennes far hänsynslöst sade henne, huru många
gånger hade hon icke sagt sig det sjelf. Det var
ingen ny sanning, men det var en grym sanning.
Savigny kom samma afton för att taga
farväl . . . Han reste denna gång till mellersta
Frankrike, alltjemt i samma mission, alltjemt med samma
odelade uppoffring af sin person och sitt lif. Han
såg genast hvad de andra icke sågo, att Céline var
mycket sjuk. Skulle han återfinna henne, då han
kom tillbaka från detta fälttåg, som kunde bli
långvarigt? Enligt sin vana hade han satt sig midt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
