Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENEVIÈVE. 170
emot henne, nära dörren, i skuggan, och tog ej
ögonen ifrån henne; han talade föga och lät Lebeau
vidmagthålla samtalet, som för öfrigt gick lamt.
Då det blef tid för Savigny att gå, närmade
han sig Céline, tog hennes afmagrade och
brännande hand, höll den ett ögonblick i sin egen och
lade den sedan, med en rörelse af oändlig ömhet,
tillbaka på armstödet af den stol, i hvilken hon
satt lutad.
— Farväl, sade han.
— Till härnäst, svarade hon.
Lebeau följde sin gäst till trappafsatsen i första
våningen för att lysa honom. Der stannade denne.
— Hon är mycket sjuk, sade han.
— Hvem då? frågade fadern.
— Er dotter.
— Nej då, nej då . . . litet bleksot bara. Det
är ingenting allvarsamt . . . Nu äro vi i mars
månad . . . våren skall återställa henne.
— Det är bara lifvet som flyr. Har ni
rådfrågat någon läkare?
— Nej, det behöfs inte ... Vi kunna inte
göra onödiga utgifter nu, när jag ensam arbetar.
Litet godt vin är bättre för henne än ett
läkarebesök.
— Se här, sade Savigny och lade två
guldmynt i sin väns hand, tag detta åt henne. Låt
henne rådfråga en läkare, men det måste vara en
af de bästa, någon framstående sjukhusläkare.
Framför allt får hon inte veta, att det kommer från mig.
Hör ni? . . . Jag förbjuder er att säga henne det.
Hans röst lät nästan sträng, när han talade så.
Lebeau hade stått häpen och orörlig. Då han
sprang efter Savigny för att återlemna honom pen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
