- Project Runeberg -  Geneviève /
181

(1886) [MARC] Author: Élise de Pressensé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GENEVIÈVE.

181

följd af mörka dagar och enformiga år. Han hade
ingen önskan, intet hopp . . . åtminstone trodde
han det.

Dock inandades han majaftonens balsamiska
friskhet, och alla hans sinnen genomträngdes deraf.
Hvilken ljufhet i denna skogarnes och fältens eviga
fest . . . Hvilken ljuflig luft för ett bröst, som
aldrig inandats annat än den stora stadens osunda
ångor och tunga luft! . . . Hvilken tjusning i denna
tystnad, som plötsligt efterträder foglarnes sista
högljudda utgjutelser, då de återvända till sina bon,
denna lefvande tystnad, då aftonvinden och
löfverket hviska sina hemligheter . . . Ack, att lefva
i naturen, att oupphörligt se och höra allt detta,
skulle kanske ensamt i sig sjelft varit lycka.

Jacques hade icke brådtom att återvända till
värdshuset, der dryckeskämparne hvarje afton slogo
sig ner vid bordet i den stora salen och ute i
löf-salen i den lilla trädgården. Han föredrog att icke
komma dit, förrän gästerna så småningom försvunnit
och han obemärkt och utan att bli uppmanad att
dricka kunde smyga sig in i sin lilla kammare. Vid
slutet af allén vek han derför in på en liten väg,
som först fördjupade sig i ett tätt skogssnår och
förde till en uthuggning, der tjockt gräs växte
mellan höga träd. Här sträckte han ut sig på den
sammetslena mattan och började betrakta den bleka
himmelen genom löfverket, som knappt rördes af en
vindflägt; trött af en lång dags träget arbete,
vaggad af sina tankars oupphörliga svall, insomnade han
snart djupt. Några minuter hade knappt förflutit,
förrän han spratt upp ur sömnen. Någon hade
ropat bredvid honom . . . man talade nu . . . Hvar
var han då? . . . I mörkret urskilde han först en-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:26:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/genevieve/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free