Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
geneviève.
183
denna park är icke öppen för allmänheten. Jag ber
er komma ihåg det
— Ha, ha, sade herr Bousquet med sitt
gapskratt, den narren tar er park för ett nattherberge.
— Han har säkert kommit hit för att
drömma om sin kärlek, sade den som först talat. Han
vore värd att få stryk för att han skrämt fröken de
Préal.
— Jag blef inte rädd, sade Geneviève, som var
förtviflad att icke ha kunnat undertrycka sin första
rörelse af häpnad, då hon såg denna stora, ljusa
skepnad utsträckt på gräset vid hennes fötter. Det
lönar ej mödan att göra så mycket bråk derom.
Jacques hade förblifvit orörlig, med ögonen fästa
på henne. Drägtens ljusa färg, hårets guldglans
kommo henne att framstå midt ibland de mörka
massorna af trädstammar, buskar och
mennisko-gestalter, mot hvilka endast hon och den försilfrade
barken på en asp tydligt aftecknade sig. Hvilken
uppenbarelse! . . . Hon var så skön och hennes
röst så ljuf! . . . Var det icke hela hans lifs
drömsyn, som stod framför honom . . . och ännu tusen,
tusen gånger skönare?
— Seså, min vän, återtog herr Bousquets röst,
gå hem och lägg er, och kom ej vidare i vägen för
damerna, som promenera i sin park om qvällarne.
Ni förstår mig? . . .
De aflägsnade sig. Jacques hade icke yttrat
ett ord.
— Det är verkligen väl starkt, sade fru de
Préal. När man tänker, att min dotter kunnat vara
ensam och möta denne man!
— De der menniskorna draga ingenting i
betänkande, återtog herr Bousquet. I vår tid kan man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
