- Project Runeberg -  Geneviève /
194

(1886) [MARC] Author: Élise de Pressensé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

194

geneviève. 194

hvars topp några träd aftecknade sig mot den klara
himmelen. Han satte sig vid den lilla skogens bryn.
Längre ner i en skogsdunge sjöng en näktergal med
en sådan ifver, att man kunnat tro, att strängarne
i hans svaga strupe skulle brista. Jacques lyssnade
ej på honom, ty hans hjerta bultade, som om det
velat spränga bröstet, och han hörde endast dess
slag. Plötsligt reste han sig upp, och liksom för
att bättre kunna andas, sträckte han armarne mot
himmelen och upprepade dessa ord: »Mitt hjerta
är hos dem.»

Han hade tydligt hört dem . . . det var ingen
dröm. Denna Geneviève, som han misskänt, emedan
han trott henne i stånd att glömma, hade uttalat
dem med rörd stämma. Hon var ej blott skönare
än hans dröm, hon var bättre, ädlare, ömmare än
han ansett möjligt. Hon, som då var så liten, hade
ingenting glömt . . . Under det han ständigt tänkte
på henne, bevarade hon minnet af honom i djupet
af sitt trogna hjerta . . . hon visste till och med hans
namn . . . Var det ej lycka nog att uppväga alla
hans forna lidanden? . . .

Hon var sådan Céline beskrifvit henne för
honom, och ändå tusen gånger bättre och tusen
gånger mer förtjusande. Det var i sanning moderns
själ, som lefde upp i henne, Madeleine Oliviers ömma
och stolta själ. Han inandades aftonluften friare på
höjden. Han tyckte, att han aldrig förrän i detta
ögonblick kunnat rigtigt andas ut, att det var första gången,
som hans blick omfattade himmelen och jorden och
som han kände skönheten i harmonien mellan det,
som är der uppe och det som är här nere.
Näktergalen, som slutat sjunga, uppstämde i tystnaden
några toner af idealisk renhet och tystnade på nytt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:26:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/genevieve/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free