Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
geneviève.
209
som i hvalfbågar förenade sig öfver deras hufvud.
Ehuru man ej var långt från slottet och ännu
närmare byn, hade man kunnat tro sig vara i en
ödemark, så stilla var aftonen. Sorlet af ett klart
vatten, som rann ur en ihålig stam i en annan, prasslet
i löfverket och de första, gälla tonerna af syrsornas
konsert under det qvarstående gräset, på afstånd
några rop och ljudet af några boskapsskällor på
vägen, det var allt, som hördes i aftonens djupa
tystnad.
Félicie, som vaknade upp ur ett långvarigt
drömmeri, talade plötsligt.
— Han reser i morgon, sade hon.
Geneviève frågade henne icke hvem hon menade.
Hon visste, att hennes gamla sköterska hyste ett
nästan romantiskt intresse för den unge
bildhuggeri-arbetaren. Dock hade Félicie ej ofta talat med
honom, knappt ett par gånger, ty fru de Préal hade
förbjudit slottets tjenare tillträde till den stora sälen,
medan arbetet der pågick.
— Vi skola inte mer få veta något om honom,
återtog Félicie. Han har inga anhöriga, han är
ensam . . . Det är sorgligt.
Då Geneviève ingenting svarade, tystnade
Félicie. Vid en krökning af vägen sågo de en man
komma fram i den allt mörkare skuggan, som de
stora häckarne bildade. Då han hunnit närmare,
igenkände Félicie Jacques; Geneviève hade långt
före henne gissat hvem det var.
Alla tre stannade tveksamma och förlägna.
Jacques hade blottat sitt hufvud och stod framför
Geneviève. Hon betraktade honom väntande, i känslan af
att han skulle tala, rörd . . . utan att veta, hvarför
hennes hjerta slog så häftigt. Slutligen sade han :
Genevieve. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
