Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
geneviève.
213
linie, som lidandet ristat, och uti de blåaktiga ådrorna
på de svaga händer, som hon tryckte mellan sina.
En het tår föll på den lilla brännande handen,
och Céline frågade sakta: •
— Hvarför gråter ni?
— Jag gråter, emedan jag ser, att ni lidit
mycket.
— Nej, sade Céline, jag har ej lidit mycket.
Litet andnöd, sömnlöshet, febern, som bränner mig
om natten, och en osläcklig törst, det är
alltsammans; eljes har jag inga plågor . . .
— Men det är att plågas ... att grymt plågas.
— Ah nej, det är ingenting, i synnerhet nu, då
det ej längre är så varmt och man kan andas.
— Ack, Céline, när jag tänker på, att ni
tillbragt hela sommaren i detta lilla rum, medan jag . . .
Geneviève tystnade, öfverväldigad af tanken på
kontrasten, men Céline tänkte ej derpå; hon återtog:
— Det är bra vackert der borta . . . Jacques
har sagt mig det. Ängar, skogar, beskuggade vägar,
der man går på mossa, och himmelen, som man
ser helt och hållet.
Vid Jacques’ namn hade Genevièves ögon
strålat och hennes kinder purprats.
— Jag har sett honom, det har han väl sagt
er eller hur?
— Han har sagt mig, att jag inte bedragit mig,
och att Geneviève de Préal hade Geneviève
Oliviers hjerta. Något mer har han inte sagt mig.
Jag vet inte ens, om han talat med er.
Geneviève svarade ej genast. Hon tyckte sig
ännu vara på hålvägen och trodde sig höra de ord,
som rört henne ända till djupet af hennes varelse:
»Jag är Jacques Marceau».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
