Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
geneviève.
221
— Ack, sade Geneviève, det är, emedan han älskar
sitt land. Vi visste icke förut hvad det ville säga.
— Kanske är det anledningen . . . sade Céline.
säkert är, att han mycket förändrats. Han har
inte längre den dystra min, som det gjorde en ondt
att se. Han bär hufvudet högt, man skulle nästan
tro, att han vuxit.
Geneviève teg, Céline återtog:
— Han kommer numera sällan hit, han behöfver
oss inte längre, men far råkar honom på vallarne.
— Céline, sade Geneviève efter någon tystnad,
säg mig allt hvad ni vet om Jacques.
Då qväfde den sjuka all sjelfviskhet, som ännu
fans qvar hos henne, och det var ej mycket, och
talade om Jacques, så som hon aldrig gjort med
någon. Hon sade allt hvad hon visste om
hans-förflutna, hans uppoffring för de sina, och sorgen att
ha förlorat Geneviève, hvilken kastat en skugga
öfver hela hans lif. Hon upprepade deras samtal
den gång, då Jacques låtit henne läsa i djupet af
hans hjerta, och som lärt henne förstå den kärlek
till det sköna, den törst efter harmoni, som gjorde
hans torftiga lif så bittert för honom. Hon sade
hvad hon visste, hvad hon gissat; derefter tillade hon:
— Nu när han återfunnit er och vet, att ni
hvarken är stolt eller fåfäng, som han fruktade,
har han återvunnit styrka och glädje. Han håller
så mycket af er . . .
Då Geneviève hörde de sista orden, dolde hon
ansigtet i händerna och började gråta:
— O, Céline, Céline, hvarför lemnade man mig
ej qvar hos dem? . . . Jacques skulle ej ha lidit så
mycket, och jag skulle vara lyckligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
