Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
GENEVIÈVE. 240
Liksom förr var det blommor på bordet, en
rikedom af hvita syrener, de blommor Céline älskade
som minne af Genevièves första besök; aprilsolen
strömmade in, rummet hade ett festligt utseende.
Geneviève steg upp för att gå, lutade sig öfver
Céline och hviskade några ord till henne.
— Tag honom med, svarade hon, jag vill gerna
se honom, eftersom han är er vän. Far tycker inte
om prester, men han mottager allt, som kommer
från er.
— Det är inte i hans egenskap af prest jag för
honom till er, men jag önskar så mycket, att han
skall lära känna er! Jag skulle förr bedt er derom,
i fall han sjelf inte varit mycket sjuk till följd af
försakelser och mödor. Först i går återvände han
till ambulansen. Adjö, tills i morgon.
Hon räckte Jacques handen; deras blickar
möttes, derpå vände hon sig bort och försvann.
Jacques stod orörlig med ögonen fästa på dörren
Céline bröt slutligen tystnaden. Hennes röst
var så allvarlig och så ljuf, att den unge mannen
spratt till, då han hörde den. Det var som om hon
talat till honom på långt afstånd, redan på tröskeln
till en annan verld.
— Jag skulle vilja säga er något, Jacques. I
morgon kan jag det kanske ej. Vill ni höra på
mig i dag?
Han svarade blott genom att ångestfullt se på
henne . . . Han trodde sig veta, hvad hon ämnade
säga; utan tvifvel ville hon varna honom för
illusioner, beröfva honom allt hopp, om han vore nog
dåraktig att hysa något . . . hon, som hade så mycket
omdöme och förstånd. Bäst då ju förr det skedde;
det sår, som hennes ljufva och förtrogna hand till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
