Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENEVIÈVE.
243
tid höjt honom öfver hans armod och utvecklat
honom till en mera helgjuten man, än han kanske
någonsin skulle blifvit, om icke hans lands olyckor
kastat honom i den bredare strömmen af allas
känslor och lidanden. Nu såg han blott det fula i den
tillvaro han åter skulle börja, sedan han lefvat ett
lif af egendomlig skönhet.
— Geneviève skall kanske lida. Men kom ihåg,
hur hennes mor förstod att omskapa och försköna
allt omkring sig.
— Ah, hennes mor . . . hon hade aldrig lefvat
något annat lif.
— Det är sant . . . men om ni kände Geneviève
som jag . . .
— Hvad jag känner bättre än ni, Céline, sade
Jacques och steg upp, är fattigdomen ... I ert lilla
rum, der ni lefvat med er far och era blommor,
har ni nästan ingenting känt af dess hårdhet,
ingenting af dess grofhet och dess besmittelse. Dock,
ni kan inte glömma Augustine . . .
Céline sänkte hufvudet; hon hade ett ögonblick
glömt henne. Hennes tillförsigt öfvergaf henne.
Men då Jacques’ ännu osäkra steg ej längre
hördes i trappan, kände hon åter full tillförsigt och
upprepade:
— Han känner henne icke som jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
