Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENEVIÈVE.
249
XXVI.
Några dagar hade förflutit sedan Savignys och
abbé Hardouins sammanträffande, april led mot sitt
slut, och Céline var döende. Hennes vänner voro
samlade omkring henne. Hon betraktade dem alla
och sade:
— Ni ha varit så goda mot mig . . . tack T
Far, kom och kyss mig!
Lebeau försökte resa sig ur sin länstol, der han
satt försjunken i sorg, men han kunde blott utbrista
i snyftningar:
— Céline, min lilla Céline . . . jag trodde inte,,
du skulle lemna mig ensam . . .
— Gör henne till viljes, sade fru Grégoire och
hjelpte honom att resa sig, ni får inte vägra henne
en kyss.
Han gick fram till sängen och kysste henne på
pannan; hon slog armen om hans hals och höll
honom ett ögonblick tryckt intill sig, men ett anfall
af qväfning tvang henne att återtaga en mindre
tröttsam ställning.
— Ni skall vårda honom väl, sade hon till fru
Grégoire, då hon åter kunde tala . . . Och ni också,
ni skall hålla mycket af honom? . . .
Hennes blick sökte Jacques och Geneviève; han
stod vid sängfoten, hon satt vid hufvudgärden och
höll hennes redan kalla hand.
Céline upprepade med ett leende:
— Ni skola båda hålla mycket af honom . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
