Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENEVIÈVE.
253
Och de gingo upp tillsammans, medan den
bestörta Félicie gick kökstrappan, undrande <hvad som
skulle hända. Geneviève förde sin följeslagare in i ett
förmak, der ingen var, stängde dörren och såg upp på
honom med sina stora, strålande ögon, fulla af tårar.
— Är det sant, hvad Céline sagt mig? ... Är
det sant, att ni älskar mig? . . .
Jacques dröjde ett ögonblick att svara, fängslad
af blicken ur dessa blå ögon, de samma som
betraktade honom med så mycken tillit, då de ännu
tillhörde ett barn. I sanning, om de nu blifvit ännu
skönare och uttrycksfullare, voro de dock hvarken
mindre upprigtiga eller mindre tillitsfulla än då.
— Ni vet det. . . sade han slutligen helt rättfram.
— Ja, jag vet det; eljes skulle jag inte ha frågat
er, återtog hon efter en kort tystnad. Men nu måste
jag presentera er för min mor, fru de Préal. Vi
måste ha hennes samtycke.
— Men det får ni aldrig, sade Jacques med en
åtbörd af nedslagenhet.
— Kanske inte strax; men hon är god, hon
älskar mig; hon vill inte, att jag skall bli olycklig.
Vi få vänta . . .
Hon ämnade gå, men Jacques qvarhöll henne.
— Geneviève, sade han med fast röst, hör på
Jag vore en usling, om jag begagnade mig
af ert ädelmod och er okunnighet om lifvet för att
draga er ned i en afgrund af elände. Ni vet
ingenting om vår tillvaro, stackars barn! . . .
Han uttalade detta ord med ett så ömt tonfall,
att Genevièves hjerta bäfvade.
— Ni vill uppoffra er, emedan Céline sagt,
att jag älskar er, att jag alltid älskat er; men jag
kan inte mottaga ett sådant offèr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
