Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
GENEVIÈVE. 258
ket, ehuru hon instinktlikt försökte att icke känna
igen det.
— Det var han, som adopterade mig förr än
du, mamma, min stora bror, som jag höll så mycket
af. . . Jag återsåg honom på Ronceval, det vet du
väl, jag berättade det för dig . . . Men han sade
mig inte, hvem han var förr än dagen innan han
reste . . .
— Och redan det var tillräckligt oförskämdt af
honom . . . Hvar har du återsett honom?
— Hos Céline, mamma.
— Ack, min Gud! . . . och jag lät dig gå dit! . . .
Hvilken förblindelse! . . . Jag sade ju, att du der
råkade menniskor, med hvilka du inte bör ha något
att göra. Och hvad vill herr Jacques Marceau mig
. . . tilltvinga sig penningar utan tvifvel?
Denna skymf uppmärksammades ej eller
upptogs åtminstone icke, utan Geneviève fortfor med
mera säkerhet i rösten:
— Mamma, jag får presentera honom för dig
som min trolofvade . . . åtminstone skall han bli det,
så snart vi erhålla ditt samtycke.
— Hon är galen . . . bindgalen . . . ropade fru
de Préal, så snart hon kunde tala.
Och hon ringde häftigt. Félicie kom.
— Gå och säg åt mannen, som är i förmaket,
att jag inte vill ta emot honom, och skicka genast
bort honom . . . Nej, stanna . . . jag skall gå sjelf . . .
Men bestörtning och vrede i förening med någon
återstående svaghet uppskakade henne så starkt,
att hon åter måste sätta sig och låta
kammarjungfrun gå. Félicie förlorade icke besinningen; på
samma gång hon afskedade Jacques, sade hon
hastigt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
