Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVII - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
z6o
GENEVIÈVE.
En af de första dagarne i juni begärde Félicie
tillåtelse att resa och höra om sin mor, som stannat
i Paris. Då hon följande dag kom tillbaka, strålade
hennes ansigte, och hon sökte genast tillfälle att
tala enskildt med Geneviève.
— Han lefver . . . jag har sett honom . . . han
är oskadad, men han säger, att han aldrig kan
glömma dessa rysliga uppträden . . . att hans hjerta
skall blöda deraf hela hans lif.
Geneviève kysste Félicie med förtjusning.
— Hvad du är snäll, och hvad jag håller af
dig! . . . Men hvarför sade du mig inte, hvad du
ämnade göra? Jag skulle ha gifvit dig en helsning
till honom.
— Och om jag inte återfunnit honom?
— Ack Félicie, hvad jag är lycklig! Jag
började förstå, att man kan dö af ångest.
— Dessutom, återtog Félicie leende, framförde
jag en helsning från er.
— Och hvad sade du honom?
— Jag bad honom vänta och hoppas.
— Vänta, hoppas, vilja, tro . . . sade Geneviève.
Gud är med oss.
XXVIII.
Sommaren förflöt dystert. Fru de Préal, som
fortfarande var sjuk, lemnade sällan sitt rum och
låtsade icke bry sig om, hvad som händt före
återkomsten till landet. Jacques’ namn uttalades aldrig,
och hon gjorde icke ens någon häntydning på till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
