Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENEVIÈVE.
269
Då plågorna stundtals upphörde, tänkte hon
beständigt på sin fosterdotters framtid. Hvad skulle
det bli af det stackars barnet, om hon doge? . . .
Att anförtro henne i fru de Chabrands
barm-hertiga händer var en tanke, som kom henne att
rysa . . . och hon hade ingen närmare slägting.
Ack, om Gud ännu någon tid ville låta henne
stanna hos Geneviève . . . huru annorlunda hon
skulle uppfatta lifvet, sedan hon sett döden på så
nära håll! ...
Geneviève anade icke hvad som föregick i
moderns sinne; hon blott såg hennes lidande och
tänkte blott på att bedja Gud om att ännu få
behålla henne för att skänka henne så mycken glädje,
som stod i hennes förmåga. Liksom alla älskande
hjertan förebrådde hon sig att ej nog hafva älskat
och kände, att hon aldrig nog skulle kunna
hän-gifva sig under den korta tid, som kanske ännu
var qvar. Hon räknade hvarken timmar eller
ansträngningar och var outtröttlig i ömhetsbevis; hon
hade ingen tanke för någon annan än modern,
knappast för Jacques. Hon glömde sig sjelf ända
derhän att glömma honom; men längst in i hennes
hjerta fans han likväl.
Mot medlet af december fördubblades
sjukdomen i styrka. Under två dygn stod Geneviève
vid sin mors hufvudgärd, än uppresande henne för
att lindra hennes plågor, än hållande hennes händer
i sina, torkande ångestsvetten från hennes panna
och hviskande ömma ord i hennes öra. Om ett
ögonblicks uppehåll inträdde och sömnen
öfver-raskade den sjuka, bibehöll Geneviève sin ofta
mycket tröttande ställning, hellre än att göra en
rörelse, som kunnat störa henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
