Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
Betorna indelar Adrian i tre slag: rödbetor, socker-
betor och foderbetor.
Rödbetorna begagnas till svinsylta.
Sockerbetorna till socker.
Foderbetorna äro en stark uppfordran till krea-
turen att äta. Till rockfoder duga de icke på grund
af deras oförmåga att trotsa tidens tand. Apropos
denna tand, har det ofta förundrat mig att det icke
finnes mera än en sådan tand. »Quousque tandem?»
sade redan Cicero — d. v. s. huru länge skall den
tanden vara?
Alltså foro vi till Fridriksro, och gingo genom
den skuggiga allén förbi hönshuset upp till slottet.
Här hotade oss ett hinder:
Chefen för furstens lifvakt, major Moltke, ville
först icke släppa oss in. Men då jag, häröfver med
rätta uppbragt, förde oväsen och just var på väg att
slå sbirren, stack Bismarck sjelf ut hufvudet. Han
kände genast igen mig och sade: För all del, Moltke,
du är ju vansinnig, släpp strax, in fakiren!
Rodnande af blygsel öfver skrapan, skyldrade
Moltke och drog sig tillbaka i en vrå.
— Stig in — bad Bismarck. Är det din fru?
— Nej, det är Adrians moder — sade jag.
— Ah — välkommen!
Adrians moder lyfte på cylinderhatten och neg
mycket vackert.
Bismarck är en rätt ståtlig man. Han var iklädd
paradkalsonger med strumpebandsordens stora band;
på grund af den tidiga timman gick han i s. k. morgon-
slötfsor af rödt saffian.
Vi slogo oss ned i gemaken. Först åto vi litet
frukost, derpå drucko vi en toddy, sedan spelade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
