Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
en krutqvarn eller s. k. krutmölla vid Montmartre
{Marthas berg, i svensk öfvers.).
Tyckt och tänkt! Vi bestego en droska och
rasslade hän emot krutfabriken. Hän genom dammiga
rader af popplar och poppulace foro vi fram, tills ett
moln af krutrök förkunnade för oss att vi voro
framme.
Montmartres krutmölla består af tre byggnader,
alla bygda vid sidan om hvarandra. Sotiga arbetare
omvexlade med krutdurkar, helveteslarm uppsteg ur
ässjorna, svettiga smeder slungade släggor, systematiskt
svängande slängande smidespjeser. Sättet syntes stor-
artadt slående. Sluskar saknades. Ställets storhet
stäfjer sådant — satte stopp, så sägandes. Släntor af
gräs och örter omgärdade den idoga krutmöllan. Vi
slogo oss ned på grästufvorna, i skuggan af en bok-
skog, som var rikhaltigare på blad än något bokskåp,
och framtogo vår matsäck. Der hade vi
rödt vin och pimpinella,
och en nyss skjuten beduin.
Nej, beckasin.
Då vi slutat vår lilla måltid, tände vi vid bästa
lynne våra cigarrer — lyckligt insmuglade öfver grän-
sen i en liten »madrass», som jag hade på bottnen
af min koffert. Röken steg mot den blåa höjden,
och vår lycka var stor.
I detta moment uppkom dock en fridsstörare
— en slags underuppsyningskarl vid krutmöllan.
Peremptoriskt förklarade han för oss att det icke var
tillåtet att röka i närheten af krutverket.
Jag förestälde honom förgäfves att ondt krut
förgås icke så lätt.
Jag nämde mitt namn, men icke ens det hjelpte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
