- Project Runeberg -  En hvar sin egen gentleman /
52

(1894) [MARC] Author: Axel Wallengren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52
parent) vid hennes intåg såsom herskarimia på Uggle-
lust. (Ty du testamenterar väl detta jordegods åt
mig, min frände?) Jag omtalade hur stället såg ut, och
sade att din skenbara knarr- och girighet skulle vi öfver-
vinna med de ljufvaste smekningar o. s. v. Jag talade
äfven något om alla de barn, vi skulle få, och livad
de skulle heta.
Vid denna punkt betäckte dock en rosensky
Kuniguttas kinder, och hon ilade ut, hvarpå jag, väl
förstående att hon på en dag sådan som denna be-
höfde vara ensam med sina känslor, diskret tog min
hatt och, vacklande under tyngden af min sällhet,
snafvade ut genom dörren.
Den friska fläkt, som slog emot mig ute på
gatan, kom mig nästan att stupa. Men en äldre,
mycket fin herre, som kom förbi, tog mig i armen
och höll mig upprätt. ..
Huru genomgående vänlig denne fine herre var
mot mig, har jag icke råd att beskrifva; ty då skulle
mina sista små slantar åtgå endast till anskaffande af
tillräckligt bläck för detta sekulararbete.
Vet, nämligen, goda Onkel, att denne phine
earl tog mig fullständigt om hand, och ledde mig in
på en af de vackraste lokaler din lydige brorson
någonsin sett. Ögonblickligen som vi inkommit
spelade musiken upp ett någons favoritstycke — hvar-
öfver jag blef så känslorörd, att jag applåderade så
kraftigt, att min phine vän sade att vi måste gå, för
att icke törderfva akustiken i den stora salongen.
Vi gingo.
Hvad som derpå hände, lämnar jag åt din ömma
intelligens att utgrunda. Låt mig, goda onkel, nöja
dig med att förtälja, att en så god supé har jag sällan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:27:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gentleman/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free