Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ill
Den ensamme.
Ensam Iyss jag uppå vestansus,
minnes nogsamt höstens nordanbrus.
Vemod griper mig — men sunnanljusning
hör jag bådas nu ur östanfrusning.
Ja, den kommer, lifvets middagsqväll.
Morgonnatten breder re n sin pell.
Och i hjertat qvider.minnets dufva:
o, hvad vårarne förr voro Ijufva!
Laura.
Månen skiner på min Lauras graf,
dränkt i tårar ligger jag och beder:
o, du store, låt mig också bäddas
snart i grafven hos min Laura neder!
Låt mig livila der i frid och ro,
låt mig somna der och drömma, drömma!
Eller — gudar! — hellre gifven att
jag kan minnet af min Laura glömma!
Ty hon plågar mig hvarenda natt,
som ett spöke står hon vid min sida,
håller hjertat uti handen, skriar, svär!!!
O, min gud, hvad ynglingar få lida!
Ätven epigrammets hopträngda form har måst
låna sig åt den unge diktarens djerfva, djupt originella
idéer. Hör såsom exempel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
