Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AFRIKAS UTFORSKNING.
Följande dess västra sida, där de genomtågade områden och riken,
som förut ej ens till sitt namn voro kända, nådde de båda forskarne
småningom fram till den punkt, där ur sjön en mäktig flod rinner ut,
vars identitet med Nilens huvudarm Bahr-el-Abiad eller Hvita Nilen
de ådagalade genom att följa den norrut till redan kända trakter
vid Gondokoro. »The Nile is settled», Nilproblemet är löst, kunde Speke
meddela hem, och om än häri ligger någon överdrift, så hör dock denna
resa till de betydelsefullaste vi känna.
I Gondokoro träffade Speke och Grant en annan landsman Baker,
som dragit ut för att möta dem och nu på en viktig punkt fullbordade
deras verk. Det hade nämligen ej varit möjligt att hela tiden följa
floden, och en av ryktet omtalad stor sjö mellan Ukerewe och
Gondokoro hade man icke sett. Åtföljd av sin hustru gjorde Baker en
djärv färd genom okända områden, och nådde 1864 stranden av den
andra bland Nilens källsjöar, Mwutan Nzige eller, som han kallade den,
Albert Nyansa. Visserligen förleddes han att i hög grad överskatta
dess storlek och utsträckning, vilka först på 1870-talet slutgiltigt
fastställdes.
Att Nilproblemet dock icke var fullständigt klart, framgår bäst
av de pennfejder, som fördes på 1860-talet; särskilt Burton ansåg, att
Tanganjika var Nilens verkliga källsjö, och även Livingstone hade,
som vi skola se, livet igenom samma åsikt. Det var Stanley, som
slutligt utredde dessa problem och utforskade den flodarm, Kagera, som
nu brukar anses som Nilens källflod; den inberäknat blir Nilen med
hänsyn till sin längd den andra bland jordens floder. Bland viktigare
senare forskningsfärder, som utfyllt luckor i vår kunskap om de
östliga ekvatorialländerna, må nämnas österrikaren Telekis upptäckt
1888 av den stora avloppslösa Budolfsjön, varvid ban tillika lämnade
viktiga bidrag till kännedomen om de på jorden enastående
instört-ningsdalar, som sträcka sig från Jordandalen i Asien över Böda havet
till Tanganjika och Nyassa.
I övrigt ha vid slututforskningen av områdena på båda sidor om
Nilen tre resande höjt sig över de andra. Georg Schweinfurt, utan tvivel
den främste bland nu levande Afrikaforskare, började redan 1864
sina undersökningsfärder, som bland annat förde honom över Nilens
vattendelare till en stor mot väster flytande flod Uelle, som efter vad vi
nu veta hör till Kongos huvudarmar. Denna flod jämte vidsträckta
omgivande områden i det otillgängliga Njam—Njamlandet utforskades
sedan av Vilhelm Junker, till sin härkomst tysk-ryss, och i ungefär
samma områden verkade under många år också Edward Schnilzer,
ursprungligen läkare och ornitolog, mest känd under sitt egyptiska
namn Emin Pascha. Denne hade av Gordon utnämnts till guvernör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
