- Project Runeberg -  Geografisk forskning och geografiska upptäckter under nittonde århundradet /
44

(1921) Author: Otto Nordenskjöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AFRIKAS UTFORSKNING.

är ett storverk, så är det blott en del av hans livsgärning. Livingstone
kom vid 28 års ålder 1841 till Afrika som missionär i det nuvarande
Transvaal, och stannade där med undantag av två korta besök i
England ända till sin död. Missionärens kärlek till sina medmänniskor
och varma intresse för deras andliga och lekamliga väl behöll han livet
igenom, men från 1849 blev utforskningen av det okända Afrika för
de återstående 24 åren hans livsuppgift, och mera omfattande resultat
har ingen vunnit. Hans verksamhet kan hänföras till 3 stora
huvud-expeditioner, av vilka den första räckte i 7 år, från 1849—56. Från sin
missionsstation drog han tvärs över den okända Kalahariöknen till
skogsområdena på dess nordsida och blev här upptäckare av sjön
N’Gami. Denna sjö liksom betydande områden i det dittills okända
Sydvästafrika utforskades kort därefter på 1850-talet av Charles
Andersson, den främste bland svenska Afrikaforskare, och i dess
närhet slutade 1856 en annan framstående landsman G. A. Wahlberg
sitt verksamma liv, dödad av en elefant. Innan Livingstone själv
kunde föra sin upptäckareverksamhet vidare, dröjde det nu några år,
och först 1853 var han på allvar på väg norrut i riktning mot en
stor, av ryktet under namnet Liambey omtalad flod. Här utförde han
ett personligt mästerverk, i det han lyckades intressera den svarte
hövdingen för det mäktiga Makololofolket att utrusta en expedition
för understödjande av den storartade plan han för sig uppställt.
Från hjärtat av Afrika trängde han under stora svårigheter med denna
eskort genom okänt land fram till den atlantiska kusten i det
portugisiska Angola, och gick sedan på samma väg tillbaka, men endast för att
nu fortsätta mot öster längs efter den stora floden, som allt mera pekade
hän mot Zambesis mynning, och blev så, om vi avse från ryktena om
tidigare portugisiska handelspioniärer, efter att ha nått Quilimane på
ostkusten den första vita man, som övertvärat den afrikanska
kontinenten. Samtidigt hade genom hans färd den dittills så godt som okända
Zambesi med ett slag blivit bekant i hela sin längd. I England mottogs
han med hänförelse, och det var ingen svårighet att nu få medel för
en ny expedition, som räckte från 1858—64, och som gällde den närmare
utforskningen av nedre Zambesi och dess stora tillflöde Shire, längs
vilken han nådde den dittills okända Nyassasjön. Sin sista resa
anträdde han 1866, och från den skulle han aldrig återkomma. Själv
ställde han som dess mål »upptäckten av Nilens källor», som han väntade
att finna långt sydligare än Speke antagit, möjligen i Tanganjika
eller kanske rent av i Nyassa. Rundande den sistnämnda sjön trängde
han åter fram till hjärtat av Afrika, där en av hans tidigare upptäckter
utgjordes av Bangveolosjön, för vars närmare utforskning i en sen tid
vi ha att tacka en svensk expedition under Erie v. Rosen. Här trodde

44

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:37:23 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/geo19arh/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free