- Project Runeberg -  Geografisk forskning och geografiska upptäckter under nittonde århundradet /
51

(1921) Author: Otto Nordenskjöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AUSTRALIEN OCH AMERIKA.

1798 upptäckte Bass det sund, som nu bär hans namn, och visade
därigenom att det nuvarande Tasmanien icke sammanhäger med
huvudlandet, medan omvänt Flinders 1802 under sina kartläggningsarbeten
längs sydkusten lyckades vederlägga den då ännu omfattade åsikten,
att ett sund möjligen delade upp själva huvudlandet i öar. I
Spencer-viken trodde han sig själv till en början ha funnit mynningen av detta
sund. Ända in på 1820-talet återstodo på flera håll viktiga
kartläggningsarbeten för fastställande av kustlinjernas förlopp, och Parker
Ring har här uträttat ett betydande arbete. Världsdelens inre var vid
århundradets början fullständigt okänt.

Det är ju lätt att förstå, att de första fåtaliga kolonisterna till en
början höllo sig till sin fruktbara kustremsa i sydost mellan havet och
australalperna eller dessas forstättning »de blå bergen», men väl
förstår man också, att det ej kunde dröja länge, innan djärva pioniärer
måste söka sig en väg mot det okända inlandet, vars utforskning
australierna själva alldeles övervägande genomfört. Australiens första
upptäcktsfärder sammanfalla till tiden nära med det världshistoriska
skede, som tar sin början mad Napoleonskrigens slut. År 18115 trängde
Wentworth med ett par följeslagare över de Blå bergen och fann de
översta förgreningarna av de båda huvudarmarna till Australiens
enda stora flod, Murray och Darling, och redan samma år kunde man
skrida till anläggning av den nya staden Bathurst här på bergans
insida. Nu följde raskt nya färder, bland vilka de viktigaste torde vara
Oxleys långa resa 1817—18 nedefter Murraygrenen Lachlan samt den
sedermera i strid med de infödda stupade botanisten Cunninghams
färder. År 1824 påträffade Hume och Howell Murruinbidgeefloden,
och 1829 företog Charles Sturt den första stora översiktsexpeditionen
inom hela Murraysystemet fram till dess mynning i den sjölika
Alexandralagunen. Här i närheten anlades 1836 på grundval av denna och
följande resor kolonien Adelaide, som snart skulle bli en utgångspunkt
för vidare färder. Härmed kunde det sydostaustraliska inlandet i
sina huvuddrag anses bekant. Väl var detta område icke så värdefullt
och inbjudande, som man kunnat hoppas, dess många flodarmar voro
åtminstone tidvis jämförelsevis vattenfattiga, medan de vida
grässlätterna stundom vid regntiden förvandlade sig i oöverskådliga moras,
men likväl bildar det av alla Australiens större provinser den för
kulturen användbaraste, och många tiotal millioner får finna nu bete
på dess slätter. På intet annat ställe var vid denna tid världsdelens
inre närmare bekant. Först 1829 hade man i Västaustralien gjort
de första försöken att grunda nybyggen, de blivande städerna Perth
och Albany. Från dem blev under de följande åren den jämförelsevis
tillgängliga sydvästra halvön någorlunda bekant.

51

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:35:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/geo19arh/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free