Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUSTRALIEN OCH AMERIKA.
dess natur. Codazzi lade grunden till Venezuelas och Columbias karta,
medan d’Orbigny först utforskade Bolivias byggnad. En mångårig
synnerligen resultatrik forskningsfärd utfördes åren 1868—75 av de båda
tyska forskarna Reiss och Siiibel i Columbia, Ecuador och Peru. Dem
ha vi att tacka både för en god översiktskarta över Ecuador, för
viktiga bidrag till förståelse av bergskedjornas byggnad och alldeles
särskilt till kännedomen om dess vulkaner, liksom för många andra
arbeten, och en stor uppmärksamhet väckte deras undersökning av det
märkliga gravfältet vid Ancon i Peru med dess lämningar efter en
forntida hög kultur. Bland senare resande må här endast nämnas de båda
tyskarna Sievers och Hettner, båda framstående geografer i modern
mening. Längre i söder breder sig
den stora öde Atakamaöknen, som
på grund av sina mineralskatter
befarits av många forskare utan att
ändå kunna anses tillräckligt
bekant.
På grund av huvudbergskedjans
läge tätt vid den västra kusten ha
Sydamerikas floder ofta ett
märkligt lopp. I söder bryta några av
dem igenom hela bergskedjan och
rinna ut i Stilla havet, men i regel
vända sig de vattendrag, som rinna
upp på dess östra sida, och som
ofta redan från början bilda
mäktiga, segelbara strömmar mot öster
mot Atlantiska oceanen, dit alltså trots avståndet genom hela
kontinenten de bästa förbindelserna gå. Det system av vattenvägar, som
Amazonfloden bildar, är i sitt slag enastående, men längre i söder
där klimatet är torrare och bergskedjan bredare, bli svårigheterna
att komma fram längs floderna större. Här ligger i hjärtat av
världsdelen Chacos vattenfattiga landskap med glesa skogar, genom vilka
Bolivia länge sökt en utfartsväg till La Plata, något som dock hittills
omöjliggjorts av landets natur ocli indianstammarnas energiska
motstånd. Den tidigare omnämnde franske forskningsresanden Crevaux
blev här 1882 vid sitt försök att följa den till en början vattenrika
Pilcomayofloden dödad av indianerna, och samma öde har senare
träffat andra forskare. Thouar lyckades visserligen redan år 1883
med stora svårigheter genomkorsa Nordchaco, men först under de
senare åren har, bland andra genom norskargentinaren Lange,
Pil-comayofrågan blivit utredd, och man vet nu, att floden ej kan användas
66
Fig. 28. Francisco P. Moreno
(1852—1919).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
