Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLARVÄRLDEN I NORR OCII SÖDER.
Att nå polen var hans mål, som han städse föraktat att kläda i
vetenskaplig dräkt, hans metod att i en utsträckning som ingen före honom anpassa
sig till eskimåernas sätt att färdas och begagna sig av deras hjälp. Steg
för steg har han arbetat sig fram, varvid hans största praktiska resultat
var att klargöra Grönlands önatur och begränsning norrut. Ar 1902
nådde han 84° 17’, 1906 till 87° 6’, och den 6:e april 1909 stod han
äntligen vid sitt efterlängtade mål, efter att i dess närhet från isen gjort
en lödning och visat, att polen själv är belägen över ett djupt hav.
Till närmare utforskning av detta har Roald Amundsen 1918 begett
sig ut på en ny expedition. I friskt minne ligger ännu det märkliga
drama som upprullades hösten 1909, då en annan amerikanare F. A.
Cook några veckor före Peary kom hem från Grönland och sade sig
redan föregående år ha nått polen. Att han ej varit där, torde nu kunna
anses säkert; om han själv en gång trott det, kan väl aldrig avgöras.
Grönlands västkust har länge varit känd; hur dess nordkust blivit
utforskad ha vi nyss sett, och det återstår endast att följa, huru
kunskapen om detta det väldigaste bland polarländerna i övrigt skridit
framåt. Den förste som kring 1820-talet under flera resor kartlade och
beskrev en del av Grönlands ostkust, var den framstående engelske
valfångaren Scoresby, men i övrigt ha. i senare tid på Grönland och ej
minst å ostkusten framför allt danska forskare varit verksamma med
en insats, som rent personligt ställer dem i jämnhöjd med det bästa,
som i fråga om geografiskt detaljforskningsarbete uträttats under
århundradet. Det sydöstra hörnet undersöktes 1829 under en resa med
eskimåbåt av Graah. Övriga forskningar på ostkusten ligga långt
senare. År 1883 nådde A. E. Nordenskiöld för första gången med ett
fartyg in till södra delen av kusten, medan ungefär samtidigt G. Holm
med båt längs kusten trängde fram till samma trakt, det nuvarande
Angmagsalik, och där under en årslång vistelse bland en nyupptäckt
eskimåstam gjorde ingående studier. Den kanske allra otillgängligaste
delen av ostkusten mellan 65° och 70° utforskades åren 1898—1900 av
G. Amdrup under en beundransvärt genomförd färd i öppen båt genom
drivisen. Den därpå följande jämförelsevis tillgängliga kuststräckan
hade efter Scoresby kartlagts av tysken Koldewey, dansken Ryder och
svensken Nathorst, medan det nordöstra hörnet åren 1906—08
utforskades under en stort anlagd expedition ledd av Mylius-Erichsen.
Denne jämte två följeslagare omkom under en lång slädfärd till
Grönlands nordspets, och för att skaffa närmare upplysningar om deras öde
utsändes senare en efterforskningsexpedition under Einar Mikkelsen.
Och slutligen har samma trakt varit utgångspunkten för J. P. Kochs
stora och på nya resultat rika färd över inlandsisens bredaste del. För
den slutliga detaljforskningen av de otillgängliga nordligaste delarna
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
