- Project Runeberg -  Geografisk forskning och geografiska upptäckter under nittonde århundradet /
82

(1921) Author: Otto Nordenskjöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

POLARVÄRLDEN I NORR OCH SÖDER.

dess lavaöknar och väldiga isfält har ingen uträttat mera än en av dess
egna söner, Th. Thoroddsen.

Vad som ännu återstår i nordpolsregionerna är förutom detaljer
ett område beläget mellan Berings sund och nordpolen och med en
utsträckning av 2 eller 3 millioner kv.km., om vilket vi absolut icke äga
någon säker kunskap. Ehuru man gissningsvis kan antaga, att det i
huvudsak utgöres av hav, finnes dock all möjlighet att här upptäcka
nya ögrupper. Det modernaste fortskaffningsmedlet aeroplanet torde
här kunna bliva till god hjälp.

Det är icke blott så, att i sydpolstrakterna de okända områdena
alltid varit större än i norr, de ha också städse varit mycket mera
okända, något som man lätt ser, när man söker följa deras
upptäcktshistoria och alla de olika växlingarna i vår uppfattning av dessa
regioner. Det är nästan svårt att nu föreställa sig, huru ända in på
1700-talet många kunde tro, att här nere i söder fanns en mäktig kontinent,
som sträckte sig långt in i tempererade trakter, och därför var både
beboelig och bebodd. James Cooks resor förstörde för alllid drömmen i
denna form, och honom ha vi att tacka för de första närmare
upplysningar om sydpolstrakterna. Han var den förste som upprepade gånger
passerade polcirkeln och kringseglade hela området, där han nådde till
7IV20. Men allt vad han där såg var ett istäckt, öde hav, och så blev för
nära 50 år framåt den allmänna uppfattningen, helt i motsats till den
tidigare, att hela eller nästan hela sydpolsområdet var täckt av vatten
och värdelöst för mänskligheten.

Det nya skede, som steg för steg at oss avslöjat sydpolsvärldens
hemligheter, tager sin början den 19 februari 1819, då den engelske
sjökaptenen William Smith å briggen »Williams», efter att vid
kringseg-lingen av Kap Horn ha blivit driven längre än vanligt söderut, i ungefär
Ii23 s. br. och 55—65° v. 1. påträffade en istäckt kust, som han sedan
under två följande resor närmare sökte följa, och som fick namnet
Nya Syd-Shetland. Fastän det snart visade sig, att vad Smith funnit
endast var en grupp av öar, kan det icke vara något tvivel därom, att
man till detta datum har att förlägga upptäckten av den antarktiska
världsdelen. De små halvantarktiska öar, som redan tidigare blivit
påträffade, kunna ej räknas som verkliga delar av kontinenten;
Sydshetlandsöarna, son. vi nu säga, ha däremot äkta polarnatur, fast de
ligga norr om polcirkeln, och det stora antarktiska huvudlandet i dessa
trakter, Graham land eller vad vi eljes vilja kalla det, ligger här så nära.
att dess toppar vid klart väder äro synliga från vissa av öarna. Det är
därför icke heller den minsta svårighet att härifrån »upptäcka» detta
land, och historien har ej ens med säkerhet bevarat namnet på den som
först såg det. Del må dock sägas, att Smith möjligen ej var den förste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:37:23 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/geo19arh/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free