Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLARVÄRLDEN I NORR OCII SÖDER.
peditionerna hade betydliga framgångar, viktiga landupptäckter
gjordes, och genom dem grundlades vår kännedom om den antarktiska
naturen. Wilkes upptäckte och följde 1840 på en sträcka av omkring
2,800 km., i allmänhet dock på betydligt avstånd, en vidsträckt kust,
som nu plägar bära hans nann, och som för första gången gav oss en
föreställning därom, att här ligger ett landområde av
världsdelsutsträckning. Om möjligt ännu viktigare blev Ross’ expedition, som tillbragte
3 somrar innanför polcirkeln, men som började sin verksamhet först
1841. Trängande söderut under
Nya Zeelands längdgrad
lyckades han passera packisen och
komma in på ett jämförelsevis
isfritt hav, där han på ungefär
70° s. br. träffade ett nytt land,
vars kustlinje han följde i rakt
sydlig riktning tills lian nådde
78° 11’, för långa tider
mänsklighetens yttersta sydpunkt.
Längst i söder i detta nya
Victoria land upptäckte han
två väldiga verksamma
vulkaner, och i deras närhet
gjorde han ett ännu märkligare
fynd, i det hans väg där
stäng-des*av en 50—60 m. hög lodrät
isvägg, som efter vad vi nu
veta begränsar ett vidsträckt
fält av jämn is. Det var Ross’
berömda »isbarriär», för senare
expeditioner ingalunda ett
hinder, utan själva vägen till Sydpolen, den första representanten för den
isform vi nu känna under namnet schelfis. Även i det västantarktiska
området gjorde Ross 1843 viktiga upptäckter på östra sidan av det
land Biscoe sett.
Man skulle ha väntat, att alla dessa märkliga upptäckter väckt ökat
intresse för Antarktis, men så blev ingalunda fallet, och det förefaller
nästan obegripligt, att sålunda ännu i våra dagar, vid 20:de
århundradets början, en sista av jordklotets verkligt stora gåtor återstod att
lösa, med okända länder och okända landskapstyper. Under nära 50
år ha vi blott att förteckna några tillfälliga besök av fångstmän och
andra sjöfarande, och den enda viktigare upptäckten gjordes av en
bland dessa, norrmannen C. A. Larsen, som 1892 förbi det område, där
Fig. 38. James Clark Ross
(1800—1862).
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
