- Project Runeberg -  Geografisk forskning och geografiska upptäckter under nittonde århundradet /
120

(1921) Author: Otto Nordenskjöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KLIMATET, VÄXTERNA OC.Il DJUREN.

motordriven flygmaskin, tyngre än luften, ett aeroplan. Redan denna
korta period har medfört en enastående utveckling, och det är svårt
att föreställa sig, vilka reformerande möjligheter flygkonsten
kommer att medföra även för den geografiska utforskningen av okända
länder.

Men vi återgå till den fråga, som här närmast intresserar oss, den
meteorologiska geografien, fördelningen av värme, fuktighet och de
övriga klimatiska faktorerna på jordytan. Ehuru väderleken sedan
århundraden varit föremål för det allmänna intresset, var det icke stora
kunskaper, som man kring år 1800 därom ägde. De viktigaste
instrument, som vi ännu alltjämt använda för observationerna, hade
visserligen i sina principer blivit tillgängliga, och mot slutet av 1700-talet
började man i flera europeiska länder med iver insamla
observationsmaterial, men ännu hyste många den åtminstone i sådan form
grundfalska föreställningen, att klimat och väder framför allt påverkades
av himlakropparna i deras olika läge till varandra och till jorden.
Numera veta vi, att den yttersta grundorsaken till alla olikheter på
detta område utgöres av solvärmens olikformiga fördelning, och
motsatserna i temperatur på skilda platser bilda en av de allra viktigaste
bland de omständigheter, som påverka det organiska livet i dess växlande
utbildning på jorden. Om denna värmefördelning på jorden i dess
helhet visste man dock vid århundradets början mycket litet. Tidens
främste vetenskapsmän trodde ännu närmast, att den kunde beräknas
ur en enkel matematisk formel, där den berodde uteslutande av ortens
avstånd från ekvatorn. Utom att materialet från främmande länder
var mycket litet, var det också synnerligen osäkert. Det stora steg,
som grundläggandet av en geografisk, jämförande klimatologi i
modern mening innebär, togs, som vi redan i vår inledning sett, år
1817 av Alexander v. Humboldt, då denne efter en omsorgsfull
kritisk granskning av hela det tillgängliga observationsmaterialet, ur
vilket endast 58 platser, därav 43 enbart i Europa och 11 i Amerika,
fingo kvarstå såsom med hänsyn till sin medeltemperatur och
samtidigt till sin höjd över havsytan någorlunda väl kända, framlade sitt
förslag att framställa värmens fördelning på jorden genom s. k.
isotermer, linjer dragna genom orter med samma temperatur. Bilden
här bredvid visar hans första karta, och redan av detta försök framgick,
i motsats till vad man dittills trott, att dessa linjer icke äro parallella
med varandra och med breddcirklarna, som de skulle vara, om endast
avståndet från ekvatorn bestämde medelvärmen. I stället fick man
nu klart, att denna påverkas av flera andra omständigheter, framför
allt av läget i förhållandet till land och hav. Denna viktiga företeelse,
motsatsen mellan fastlands- och havsklimat, hade förövrigt i obestäm-

120

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:37:23 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/geo19arh/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free