Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLIMATET, VÄXTERNA OC.Il DJUREN.
passad. Den nyssnämnde meteorologen Dove har sedermera utvidgat
teorien om temperaturmotsatsen mellan pol och ekvator att gälla
som orsak till luftrörelse och väderlek även i den tempererade zonen.
Han uppfattade varje väderlekstillstånd såsom utjämningen av en
strid mellan två varandra motsatta luftströmningar, en varm och fuktig
ekvatorial vind och en kall och torr polarvind. båda vindarna sträva
därvid att böja av mot höger och
nordvinden övergår alltså till östlig,
sydvinden däremot till västlig, och
ur denna strid mellan vindarna
uppstår den vridning, förändring i
vindriktningen åt samma håll som visaren
rör sig på en urtavla, som plägar
avläsas vid varje storm. I samband
med dessa arbeten började Dove
redan på 1820-talet söka studera de
tropiska orkanerna. Liknande åsikter
uttalades även av den amerikanske
sjöofficeren Maury, som gjort sig än
mera känd genom att sammanställa
talrika ombord å fartyg ute å
världshaven tagna observationer och
därigenom omkring 1850 blev
grundläggare av den maritima meteorologien,
vilken bland annat blivit av största
betydelse för sjöfarten genom att
anvisa de vägar, där segelfartygen
bäst kunna utnyttja de härskande
vindarna.
Med Dove kan man säga, att den
av Humboldt grundlagda metoden
att genom statistisk
sammanställning av lokala observationsserier bestämma klimattypernas
utbredning på jorden fick sin grundstomme färdigrest. I sina huvuddrag
var jordklotet vid mitten av århundradet känt i detta hänseende.
Även hans åsikter om vindens och väderlekens växlingar blevo länge
härskande och stöddes av samtidens främste forskare. Det stora
steget mot en ny uppfattning blev taget när man började närmare
studera stormarna. Redan på 1830 och 1840-talen visade Redfield,
Loomis och andra, att dessa åtminstone i vissa fall betingas av en
kraftig spiralrörelse i en luftmassa kring ett vindstilla centrum,
som själv rör sig framåt i en bestämd bana. Det kunde då snart
123
Fig. 53. Virvelstorm över
Östersjöområdet d. 5 nov. 1864 enl. C. B.
Lilliehöök. Vindrörelsen tankes enligt Döves
samtidiga uppfattning försiggå som en
strid mellan nordliga och sydliga
luftströmmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
