- Project Runeberg -  Geografisk forskning och geografiska upptäckter under nittonde århundradet /
125

(1921) Author: Otto Nordenskjöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KLIMATET, VAXTE It NA OCH DJUREN.

Den kännedom, som genom det gångna århundradet vunnits i
fråga om utbredningen av jordens klimatområden, har i huvudsak
ernåtts genom långsamt dag efter dag fortsatt arbete på ett stort antal
över jorden strödda iakttagelsestationer. För alt göra meteorologiska
observationer behövas inga stora förkunskaper eller dyrbara instrument,
och därför samlar sig också ett sådant material ej blott från
kultulländerna utan från hela den bebodda jorden, från Afrikas urskogar
till polarländernas is. En stor roll ha dock även århundradets
vetenskapliga färder spelat, framför allt fartygsexpeditionerna, och särskilt
polarklimatet känna vi huvudsakligen genom material, som samlats
under sådana expeditioner.

Här må blott lämnas några exempel på de märkligaste
klimattyperna och deras upptäckt. Så t. ex. dröjde det ända till midten av
århundradet innan det tropiska klimatet blev någorlunda bekant,
och jordens hetaste trakter blevo först genom ökenresorna på
180(1-och 1870-talen närmare kända. Däremot visste man redan omkring
1840 att ekvatorn ej bildar den varmaste linjen på jorden, utan att
man måste föreställa sig en särskild s. k. värmeekvator. Tidigare
trodde man till och med att det fanns två sådana, belägna en på vardera
halvklotet. Bäst bekant av alla tropiska och halvtropiska länder är,
särskilt genom Blanfords arbeten från 1860-talet, Indien, där man
också anträffat jordens regnrikaste klimat. Liksom ekvatorn ej
motsvarar det varmaste området på jorden, trodde man sig tidigt kunna
antaga, att nordpolen ej utgör dess kallaste punkt, men ej ens i denna
stund har man vunnit en full klarhet rörande den s. k. köldpolens
belägenhet. Däremot vet man genom noggranna observationer allt
ifrån slutet av 1860-talet, att den kallaste vintertemperaturen på norra
halvklotet, stundom ända ner till —70°, förekommer i Ostsibirien och
det t. o. m. ända nere i polcirkelns närhet. Det ytterligt kalla
landis-klimat, som råder över det inre av Grönland, började man ana genom
Mohns bearbetning av Nansens observationer, men det är först i de
södra polarländerna, som denna märkliga klimattyp blivit närmare
känd. De stora expeditionerna kring 1840 hade visat, att här råder
ett mycket kallt sommarklimat, men först de samverkande
expeditionerna i början av 1900-talet, särskilt de engelska, svenska, australiska
och norska, ha visat vad detta klimat i verkligheten är. 1 det hela
dröjde det mycket länge, innan man lärde känna klimatet söder om
ekvatorn, och först vid slutet av 1800-talet var man kommen så långt,
att en jämförelse mellan de båda halvkloten kunde genomföras.

Klimatet utgör som vi sagt för visso den mäktigaste av alla de
faktorer, som tillsamman åstadkomma eller påverka jordens olika
natur-typer, och det är icke svårt att inse, varför så är fallet: det är ju kli-

125

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:37:23 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/geo19arh/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free