- Project Runeberg -  Geografisk forskning och geografiska upptäckter under nittonde århundradet /
131

(1921) Author: Otto Nordenskjöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KLIMATET, VÄXTERNA OC.Il DJUREN.

under det senaste århundradet. l’à tvä stora områden har här det
grundläggande arbetet utförts huvudsakligen genom skandinaviska forskare.
Om istiden ha vi redan talat i ett föregående kapitel, oeh dess studium har
sedan lett till en ganska ingående kunskap om klimatet under de
årtusenden, som förflutit sedan isen drog sig tillbaka. Den
uppseendeväckande iakttagelsen, att tvärt om ett varmt klimat sä sent som under
tertiärtiden rått i de nuvarande polartrakterna, är till god del byggd
på de av svenskar i Grönland och på Spetsbergen insamlade
växt-försteningarna, och bekräftades för det södra polarområdet likaledes
genom samlingar från den svenska expeditionen vid 1900-talets början.

Jordytans former, klimatet och växtvärlden bilda huvudinslagen
i den naturmiljö, där människan lever sitt liv. Till dem kommer som en
fjärde, i regel dock något mindre framträdande faktor djurvärlden.
För jordklotets kännedom blir emellertid även djurens geografi elt
kapitel av största betydelse. Det allra första försök att kartografiskt
framställa några av däggdjurens utbredning på jorden gjordes 1777
av E. A. W. Zimmermann, och från ungefär samma tid härstammar
dansken O. F. Mullers famlande försök att åtminstone för ett litet
område klargöra havsdjurens utbredning. På denna svaga grund
skulle nu det nya århundradet bygga. Treviranus och senare A. Murraij
framlade vid dess början en del kartor över däggdjurens utbredning,
och zoologiska forskare och resenärer i skilda länder samlade småningom
allt större material till kännedom både oin vissa djurgruppers utbredning
och om faunan i avlägsnare länder med olika klimat och i olika zoner.
Det första försöket att på en karta sammanfatta hela detta material
och tillika indela jordens landyta i 21 zoologiska riken gjordes 1853
av K. L. Schmarda, som här i fråga om djurvärlden står på ungefär
samma ståndpunkt som Schouw 30 år tidigare i sin framställning av
vegetationen. Hans »riken», som vart och ett karakteriseras av en eller
ett par typiska djurgrupper, äro faktiskt till stor del desamma, som än i
dag för oss framträda som viktiga utbredningscentra, men dels är det
för djurvärlden ännu mindre än i fråga om växterna möjligt att komma
till en klar översikt, utan att taga hänsyn till dess utvecklingshistoria,
dels förlorar sig Schmarda ännu för mycket i detaljer och ger oss icke
någon sammanfattning, icke någon förståejse av de skarpa motsatser,
som just inom djurvärlden göra vissa områden alldeles olika alla andra.

Den man, som blev den verklige grundläggaren av den moderna
djurgeografien, var den berömde engelske forskaren Alfred Russel
Wallace i ett 1876 utgivet arbete. Wallace var en lärjunge av Darwin,
och tar vid sin indelning full hänsyn till utvecklingsläran, belyst av
de nyare fossilfynden. Genom vidsträckta resor hade han också fått
sin blick skärpt för karaktärsdragen i skilda länders djurvärld. Han

131

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:37:23 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/geo19arh/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free