Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I)EN NYARE UTVECKLINGEN.
ordinarie företrädare för den samlade geografien finnes ännu icke i
Kristiania. I Sverige blev II. von Schwerin 1897 i Lund professor i
geografi och historia och som sådan en framstående företrädare för
viktiga gränskapitel mellan dessa vetenskaper. Först några år senare
följde Uppsala och Göteborg efter med professurer i ren geografi.
Ingenstädes har striden oin företrädet for geografiens
naturvetenskapliga eller mänskligt-historiska sida varit starkare än när det gällt
tillsättandet av universitetslärare i facket. Lösningen av frågan har
utfallit olika i olika länder, och först på senaste tid börjar det bli klart,
att man härvidlag måste undvika ensidighet och först uppställa den
fordran, att geografiläraren främst bör vara geograf och som sådan
bygga på en grundval inom vetenskapens eget centrala fält, ej endast
på om än så framstående forskningar inom dess gränsområden.
Geografiens ställning vid den högre vetenskapliga undervisningen
torde numera vara fast i de flesta länder, men detsamma gäller
ingalunda om undervisningen i skolorna. Här har man nästan överallt, och
icke mindre hos oss i Skandinavien, på ett otillbörligt sätt satt detta
dock både praktiskt och teoretiskt viktiga ämne tillbaka. Geografien
har avslutats redan i de lägre skolklasserna, och undervisningen har
ofta meddelats av icke fackkunniga lärare. Det ser emellertid ut, som
skulle världskriget bli anledning till en vändning härutinnan. Även
för utomstående börjar det bli klart, huru nära jordens folk äro
förbundna med otaliga trådar, som blott geografien kan i detalj följa, och huru
viktigt det är att förstå och känna andra länder och folk.
Därmed stå vi nu vid slutet av denna redogörelse för jordkunskapens
utveckling under hundra år. Vi ha sett huru därunder det ena efter
det andra av de stora forskningsproblemen i okända länder blivit löst,
så att upptäckter av första ordningen numera blott återstå i Antarktis.
Vi ha även sett huru ur de skilda vetenskaper, som sysselsätta sig med
föremålen och företeelserna på jordytan, kristalliserat ut en geografi,
som söker klargöra sambandet i naturen, ävensom skilda trakters
allmänna miljö. Utvecklingen har icke gått jämnt och regelbundet, utan
längre perioder av arbete i det tysta och stundom som det vill synas
rent av på avvägar ha avbrutits av skeden, då i regel under initiativ
och ledning av enstaka framstående forskarpersonligheter
framåtskridandet varit raskt och intensivt. Även i våra dagar bedrives för visso
ett intensivt arbete inom geografien, men i någon sådan det stora
framåtskridandets period befinna vi oss knappast.
För den allra närmaste tiden ser det ut som skulle huvudarbetet
komma att bedrivas efter två linjer: dels ett rent teoretiskt arbete för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
