Geodetisk mätningskunskap / 20 (1876) Author: Johan Oskar Andersson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Instrumentlära - Första kapitlet. Mätningsinstrumentens vigtigaste organ

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att förvissa sig att operationen blifvit riktigt utförd, bringar
man derpå blåsan att spela in med underlagets skruf,
omställer vattenpasset ånyo och förfar som ofvan, i fall ännu
något utslag visar sig. I de flesta fall behöfvas flera
omställningar, innan man får blåsan att spela in i båda lägena:
ty det är i allmänhet svårt att skarpt halfvera utslaget,
isynnerhet då det är stort. Regeln för vattenpassets
justering blir i detta fall: Bringa blåsan att skarpt spela in med
underlagets skruf; ställ sedan om vattenpasset och bortskaffa halfva
utslaget med justerskrufven.

När ett omställbart ryttarvattenpass hvilar på en tub,
bringas blåsan att spela in med den eller de skrufvar, som äro
afsedda för tubens horisontalinställning, och efter omställningen
sker justeringen som ofvan med vattenpassets justerskruf.

Ar ett vattenpass fast förbundet med en tub, så
begagnas det i de flesta fall för att ställa tubens rörelseaxel
lodrätt. Justeringen består då uti att bringa vattenpassets axel
att bilda rät vinkel med nämnde rörelseaxel. I detta fall
ersättes, vare sig att man använder det ena eller det andra
af de båda förut afhandlade justersätten, påtagligen (se fig.
9, 10 och 11) vattenpassets omställning med att tuben vrides
180° kring sistnämnde axel.

Vid sådana känsliga vattenpass, som äro anbringade på
höjdmätningsteodoliter eller fina afvägningsinstrument,
inbesparas mycken tid och möda, om det först anförda
justersättet begagnas i stället för det sist anförda. Man undviker
då besväret att bringa blåsan till inspelning med underlagets
grofgängade skrufvar (fotskrufvarne vid nyssnämnde
instrument).

Till en närmare belysning af hithörande förhållanden
återkomma vi längre fram.

Fig. 12



Vid ryttarvattenpass har man äfven att undersöka, om
vattenpassets axel ligger i samma vertikalplan som tubens
geometriska axel; ty om ofvannämnde axlar ligga skeft mot
hvarandra, så kunna de endast vid en ställning hos
vattenpasset samtidigt ligga horisontelt. Hvarje aldrig så liten
vridning af detsamma (fig. 12)
kring tuben i pilens
riktning rubbar detta läge,
emedan den ena ändan a
af röret dervid närmar sig
till under det den andra b
aflägsnar sig från tubens
högsta generatris, hvarigenom a höjes och b sänkes. Eger
vridningen rum i motsatt led, så blir förhållandet omvändt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>