Geodetisk mätningskunskap / 22 (1876) Author: Johan Oskar Andersson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Instrumentlära - Första kapitlet. Mätningsinstrumentens vigtigaste organ

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

är ojusteradt — i hvardera af dessa riktningar för motsatta
lägen erhålles samma utslag åt motsatta håll. Det utslag, som
svarar mot axelns lodräta ställning, erhålles ur utslagen för
två motsatta lägen af vattenpasset i öfverensstämmelse med
det föregående ur
aᵦ = (a ∓ a₁)/2.

3) Mätning af smärre lutningsvinklar, vare sig att
det är planers eller axlars, kan verkställas med såväl
justeradt som ojusteradt vattenpass. Vill man göra detta
synnerligen noggrant, så bestämmes såsom i det följande
lutningsvinkeln ur afläsningar vid blåsans båda ändar.

Fig. 13

Befinner sig (fig. 13) vid ett justeradt vattenpass
normalpunkten i N — innanför blåsan samt till venster om dess
midt — och dervid vid ena
änden afläsas m samt vid den andra n
skaldelar, så är tydligen (m + n)/2 — n
utslaget för vinkeln φ͵; befinner
den sig åter i N͵ — utanför
blåsan åt samma sida — så är med
samma beteckning (m — n)/2 + n
utslaget för φ͵͵. Lika uttryck
erhållas under i öfrigt lika
förhållanden för symetriska lägen af
normalpunkten på ömse sidor om
blåsans midtpunkt. Utslaget a
erhålles derför ur a = (m ± n)/2,
hvarvid man använder + då normalpunkten faller utom, och —
då den faller inom blåsan; den häremot svarande
lutningsvinkeln φ fås ur

        φ = [(m ± m)/2] · α ........... (5)

hvarvid α är den vinkel, som svarar mot en skaldel på röret.

Som det är förenadt med svårigheter att få ett känsligt
vattenpass att bibehålla sig justeradt, så brukar man —
isynnerhet vid noggranna mätningar — göra sig oberoende
häraf genom att härleda lutningsvinkeln ur afläsningar i två
lägen.

Om (fig. 9 och 10) en lutningsvinkel φ skall
bestämmas med ett vattenpass, hvars axel bildar en okänd
felvinkel β med underlaget, så söker man på nyss anförda sätt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>