Geodetisk mätningskunskap / 49 (1876) Author: Johan Oskar Andersson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Instrumentlära - Andra kapitlet. Operationspunkternas beteckning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 36 visar den signal, som blifvit använd vid
triangelmätningen för Stockholms kartläggning, och som för öfrigt
är användbar vid nät af 3:dje eller
4:de ordningen. Triangelpunkten är
äfven här utmärkt genom ett
ritskors på en jerndubb, nedfäld uti berg
eller uti en jordfast sten. Som vid
hithörande mätningar smärre teodoliter
användas, så vinnes tillräcklig stadga
äfven om de uppställas på stativ.

Fig. 36


37. Andra signaler. På nakna
och dominerande bergshöjder byggas
ofta signalerna helt och hållet af sten.
I så fall uppställes understundom
teodoliten excentriskt, d. v. s. vid sidan
af signalen, och det häraf föranledda
felet beräknas. Ett sådant mätningssätt förekommer äfven,
då tornspiror, trästammar med påspikade syftbräden eller
likartade föremål, som ej medgifva teodolitens uppställning
lodrätt under syftmärket (spirans klot eller kors etc.), såsom
signaler användas.

Fig. 37.


Fig. 37 visar huru ändpunkterna
till en baslinie fixeras. Förutom
midtpelaren, hvari ändpunkten är utmärkt
genom en ingjuten messingscylinder,
finnas äfven fyra säkerhetspelare N,
S, V, Ö, till hvilkas midtpunkter
afstånden äro uppmätta. Man kan
härigenom återfinna ändpunktens läge äfven
om dess pelare skulle blifva rubbad.

Signaler vid detaljmätningar.

38. Vid detaljtriangelmätning begagnas på längre afstånd
och i kuperad terräng stänger (fig. 38) af erforderlig
längd (3 à 10 meter) samt försedda med kors, brickor eller
flaggor. Dessa stänger måste noga lodas, om man är nödsakad
att syfta på deras toppar. Vid korta afstånd mellan
punkterna och isynnerhet vid fina teodolit-stakningar betecknar man
operationspunkterna med ritskors eller spikar på i marken
nedslagne träpålar och syftar direkt på spiken eller på en
å korset hållen blyerzpenna eller fin pikstake.

39. Stakar. För att utsätta och beteckna räta linier på
terrängen, betjenar man sig af stakar om 2 à 3 meters längd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>