- Project Runeberg -  Geodetisk mätningskunskap /
123

(1876) Author: Johan Oskar Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Instrumentlära - Fjerde kapitlet. Instrument för afståndsmätning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

 mellan två på hvarandra följande pålar erhålles sedan genom
en enkel subtraktion [1].

För att kunna reducera de uppmätta sträckorna till
horisonten, så måste man känna höjdskilnaderna h, h′, h″ o. s. v.
mellan pålarne eller ock snörets lutningsvinklar. Det totala
reduktionstalet vid en flera gånger bruten linie erhålles i
förra fallet ur

        ∑ δ = [l − (l² − h²)]0,5 ........ (47)

och i senare fallet ur

        ∑ δ = ∑ l(1 − cos α) = 2 l sin² (α∕2) .... (48).

Värdena på h, h′, h″ o. s. v. bestämmas antingen genom
brytningspunkternas afvägning eller på annat sätt. Vid
lindriga sluttningar kan ofta ett vandt öga med erforderlig
noggrannhet uppskatta dessa höjdskilnader, ty af en längre
ned befintlig tabell framgår, att i så fall ett mindre fel hos
dem föga inverkar på det reducerade afståndet.

Finner man fördel i att mäta vinklarne α, α′, α″ etc.
i stället för h, h′, h″ etc., så kan detta, såvida snöret är
väl spändt, i de flesta fall göras med erforderlig noggrannhet
under användning af ett vattenpass, så anbringadt på en af
stängerna som i fig. 90 är angifvet. Stången lägges då på
snöret, eller ock inriktas den medelst syftning från en af
pålarne i lutningslinien, och, sedan blåsan bragts att spela
in, afläses vinkeln. Vill man i händelse af mycket kuperad
terräng för att vinna största möjliga noggrannhet utföra
vinkelmätningen med teodolit, så centreras teodoliten öfver en
af pålarne, mätes och utmärkes på en stång instrumentets
höjd öfver pålen och uppställes denna stång på den andra
pålen (klotsen). Inställes då tuben på stångens märke, så
är syftlinien parallel med förbindningslinien mellan pålarne,
och den sökta vinkeln afläses.

Följande tabell lemnar reduktionstalet δ för 100 meter
(fot) vid gifvet värde på a eller h och i allmänhet för hvilka
längder som helst, om den användes på sätt nedanstående
exempel utvisa: Reduktionstalet är 0,61 för 100 och 6°20′
samt 0,61 + 5 · 0,003 för 100 och 6°25′. Reduktionstalet
för 130 och 6°25′ är alltså 1,3 (0,61 + 5 · 0,003) = 0,813
meter (fot). För 160 meter (fot) och h = 20,4 meter (fot) är
reduktionstalet 1,6(1,95 + 4 · 0,019) = 3,242 meter (fot), o. s. v.



[1] Det är förmånligare att så gå tillväga än att uppmäta hvarje
sträcka för sig. Man är mindre utsatt för att förvilla sig och behöfver
ej så noga uppmäta bråkdelar af stånglängden vid hvarje brytningspunkt;
ty äfven om man skulle räkna den ena sträckan till godo på den andras
bekostnad, så utöfvar detta endast ett försvinnande inflytande på
reduktionen till horisonten. Totalsträckan blir i alla fall rätt uppmätt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:36:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/geodet/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free