- Project Runeberg -  Geodetisk mätningskunskap /
185

(1876) Author: Johan Oskar Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Instrumentlära - Sjunde kapitlet. Instrument för grafisk vinkelmätning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett med linialkanten parallelt vertikalplan. Tuben vrides
såväl för hand som ock med en inställningsskruf m. Vid den
enkla — ej för distans- eller höjdmätning inrättade —
tublinialen äro parallel-linialen p samt den graderade
vertikalcirkeln öfverflödiga.

143. Pröfning och justering. Af tublinialen fordras:

1) att kollimationsaxeln bildar rät vinkel med
horisontalaxeln;

2) att horisontalaxeln är parallel med linialens hvilplan;

3) att kollimationsplanet är parallelt med linialkanten.

För att undersöka om vilkoret 1) är uppfyldt, förfar man
på sätt som i 53—2) finnes närmare anfördt. Detta vilkor har
imellertid instrumentmakaren i sin makt att vid detta
instrument med erforderlig noggrannhet få uppfyldt, hvadan
någon justerinrättning härför vanligen ej är anbringad.

För att pröfva om vilkoret 2) är uppfyldt förfar man,
sedan tublinialen blifvit uppstäld på ett horisontelt underlag,
enligt 53—3). Justeringen eger rum genom att man med
skrufvarne d och e (fig. 137) rubbar ståndarens ställning i
förhållande till linialen.

För att pröfva om vilkoret 3) är uppfyldt förfar man,
enligt det första sättet, som under 2) är anfördt för
diopterlinialen. Justeringen eger rum i och med ståndarens
vridning, sedan skrufvarne u blifvit lösskrufvade.

Orienteringskompassen.

144.
För att på kartan angifva meridianens riktning,
vid mindre noggranna mätningar orientera taflan eller
förbereda en skarpare orientering af densamma, betjenar man
sig af orienteringskompassen. Orienteringskompassen består
vanligen af en aflång kompassdosa, som på så sätt är fastad
vid en linial, numera ofta vid nyare tublinialer (fig. 138),
att norr- och söderstrecket ligger parallelt med linialkanten.
På rekognoseringsmätbord är kompassen ofta infäld uti taflan.

Fig. 138.
illustration placeholder


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:36:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/geodet/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free