Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Instrumentlära - Åttonde kapitlet. Distans- och höjdmätningsinstrument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som linien, hvilken sammanbinder stationspålen med den påle,
hvarpå stången är uppstäld.
Om stången, uppstäld på en påle B, lutas så att den
bildar rät vinkel med den mellersta syftlinien o n, så erhålles
påtagligen afståndet o n enligt formeln (167) ur o n = k h͵ + f.
Uppställes stången deremot lodrätt, så afläses ej h͵, utan h
mellan distanskorsen; men som i det närmaste h͵ = h cos v, så kan, när stången står lodrätt, o n bestämmas ur o n = k h cos v + f
och, alldenstund o p = o n cos v, det mot o n svarande
horisontela afståndet x erhållas ur
x = k h cos² v + f cos v,
hvaraf, om f sättes i stället för f cos v, något som är
tillåtligt emedan f ej öfverstiger 0,5 meter (1,7 fot), och om k h͵
eller det af tuben angifna, oreducerade afståndet betecknas
med d
x = d — d sin2 + f ........ (168).
Detta är den för afståndsbestämningen allmängiltiga
formeln. Den innehåller, förutom det af tuben angifna, ej till
horisonten reducerade afståndet d, två korrektionselement:
det konstanta f samt det variabla d sin² v. För huru d sin² v
bestämmes, sedan v blifvit afläst vid den graderade bågen,
skall längre fram redogöras.
Fig. 160.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
