- Project Runeberg -  Geodetisk mätningskunskap /
224

(1876) Author: Johan Oskar Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Instrumentlära - Nionde kapitlet. Instrument för ytmätning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

När poletten skall användas, så lägger man den etsade
sidan mot papperet, under aktgifvande på att så många hela
rutor som möjligt af figuren inneslutas och att poletten för
öfrigt får ett läge, som medför lättnad i de följande
operationerna och ett godt resultat. Man tager en penna, doppad
i tusch, och utmärker på sätt fig. 169 visar, i det man
samtidigt räknar hvarje större ruta med ett kors, räknar sedan
antalet enhetsytor, i det man "plumpar" för hvarje
medtagen ruta, och slumpar efter ögonmått tillsammans bråkdelar
af rutor. Har figuren sålunda blifvit en gång uppmätt,
gifver man poletten ett annat läge och verkställer en ny
uträkning. Öfverstiger ej skilnaden mellan de båda resultaten
det tillåtna gränsfelet, så tages deras aritmetiska medium
såsom den sökta arean.

"Plumpning", som är ett långsamt och tröttande
mätningssätt och som fordrar vana vid polettens placering, torde
numera få anses höra till en öfvervunnen ståndpunkt.

171. Ytmätning med passare och cirkel. Figurer med
rätliniga konturer indelas uti fyrhörningar och trianglar,
hvilkas areor beräknas sedan erforderliga höjder och baser
blifvit med passare och skala uppmätta.

Figurer med krokliniga konturer indelas på sätt fig. 172
visar uti parallela remsor af konstant bredd. Adderas dessa
remsors medelhöjder (i hvarje remsa
afståndet mellan de streck, som så
dela konturlinien att tillskottsfiguren
blir lika stor med afdragsfiguren) med
passaren och deras summa
multipliceras med den konstanta bredden, så
erhålles figurens area. Är bredden en
viss längdenhet, så angifves
medelhöjdernas summa arean uttryckt uti
motsvarande ytenhet. Additionen af
medelhöjderna verkställes med passaren
genom att man ökar föregående
passöppning med remshöjden i fråga, och så förfar undan för
undan tills öppningen innehåller summan af samtlige
remshöjderna.

Fig. 172.
illustration placeholder


Littmarcks polettcirkel och Liedbecks ytberäknare, båda
uppfunna i Sverige, ersätta passaren och skalan samt fordra ej,
alldenstund de begagnas i förening med poletten, att figuren
indelas i parallela remsor. Vi anse oss endast böra redogöra
för den sistnämnda, hvilken, ehuru den ej synes vara känd
utom Sverige, dock hos oss har funnit en temligen vidsträckt
användning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 13:50:51 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/geodet/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free