Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Instrumentlära - Nionde kapitlet. Instrument för ytmätning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blir parallel med polettens linier, samt rullas
derefter upp eller ned, tills öfre raden af egofiguren synes genom
dioptern. Bromsklaffen nedtryckes då med ett af venstra
handens finger; handtaget gripes med högra handens tumme
och ringfinger; löparen föres till venstra gränsen af figuren,
så att dioptern skär denna gräns på det sätt, att de båda
små, på hvar sin sida om dioptern och mellan den,
gränslinien och den öfversta radens linier inneslutna figurerna
blifva lika stora. Man nedtrycker den öfre tangenten med
långfingret och drager löparen till höger tills figurens högra
gränslinie blir på samma sätt afskuren af dioptern; släpper
den nedtryckta tangenten, nedrullar instrumentet en rad och
fasthåller. det ånyo med bromsklaffen; bringar sedan dioptern
att på ofvannämnde sätt skära andra radens högra gränslinie
och skjuter löparen under nedtryckning af den nedre
tangenten till venstra gränsen. Nedrullande instrumentet en
rad för hvarje förflyttning af löparen fortsätter man sålunda
att fora den fram och åter så länge det återstår något af
figuren, och afläser slutligen figurens area.
Bäst är att begagna en polett utan rutor, med
hvarannan linie röd och hvarannan svart. Iakttager man då att
alltid föra dioptern åt höger under en röd och åt venster
under en svart linie eller tvärtom, så bör misstag om raderna
ej gerna kunna inträffa.
Ifrågavarande instrument mäter med ganska stor
noggrannhet och anses af mången mäta smärre ytor skarpare
än polarplanimetern. För vår del ha vi anledning att tro,
att polarplanimetern lemnar lika godt resultat, om papperet
ej är skrynkligt och den rätt användes.
174. Justering. Befinnes vid uträkning af känd yta
instrumentet angifva för stort resultat, så härrör felet af att
kedjan ligger på en för liten omkrets af venstra trissans
koniska skifva. I så fall åtdrages skrufmuttern på denna
trissa; i motsatt fall tillbakavrides muttern.
[1]
Den skrufmutter, som befinnes på högra änden af ramen,
tjenar till att få kedjan lagom spänd.
Linearplanimetern.
175. Ehuru idén till detta instrument lär vara gifven
af en schweizisk ingeniör, Oppikofer, tillkommer det dock
ingeniören Wetli i Zürich och astronomen Hansen i Gotha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
