Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Instrumentlära - Nionde kapitlet. Instrument för ytmätning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
planimeterns ofullkomligheter må minst menligt inverka. Vi må
i detta afseende endast lästa oss vid ojemnheter hos skifvan
och öfriga omständigheter som föranleda oegentligheter i
löprullens rörelser.
Antaga vi med hänsyn till skifvans ojemnheter m. m.,
att den ställning af planimetern i förhållande till en figur,
som skall mätas, är den bästa, för hvilken löprullen minst
roterar, d. v. s. för hvilken de negativa rörelserna reduceras
till ett minimum, så framgår fördelen af att så ställa
planimetern, att grundlinien delar figuren (fig. 174: I) i två hälfter.
Man torde i allmänhet ock böra så ställa planimetern; dock
aktgifvande på att konturlinien ej bildar allt för spetsiga
vinklar med löprullens axelriktning eller allt för nära
smyger sig efter grundlinien; ty, om detta är händelsen,
kommer kraftkomposanten för löprullens vridning att vid sådane
ställen blifva så liten, att den ej förmår sätta löprullen i
rörelse, oaktadt teoretiskt sedt rörelse fordras. Fördelen af
att hafva löprullen så lättrörlig som möjligt framgår i
samband härmed.
Alldenstund rörelsen hos löprullen för samma figur blir
större i den mån linialens vinkel med löprullens axel är
spetsig, så följer med stöd af ofvannämnde antagande, att
linearplanimetern mäter skarpast, när linialen bildar rät
vinkel med löprullens axel.
Linearplanimetern lemnar, när den är i godt skick,
synnerligen skarpa resultat. En person med vana att föra
märket kan då, om figurerna ej äro allt för små, påräkna, att
felet i medeltal ej öfverstiger ¹⁄₁₀₀₀ af arean som mätes.
Imellertid förebrås linearplanimetern icke utan skäl att lätt
komma i olag och att på grund häraf vara opålitlig. Detta
i förening med att den är ganska dyr torde vara anledningen
till, att den blifvit mycket undanträngd af polarplanimetern.
Amslers polarplanimeter.
179. Detta ytmätningsinstrument förekommer under
många modifikationer. Fig. 177, pl. 3, visar en i Teknol.
Institutets samlingar befintlig polarplanimeter, som i
detaljanordningen något afviker från Amslers ursprungliga
konstruktion. Instrumentet består af två armar, A P och A M,
förenade genom en vridningsaxel i A. Armen A P har i P
ett med sistnämnde axel parallelt stift, afsedt att nedtryckas
uti papperet. Detta stift utgör den pol, kring hvilken hela
instrumentet vrides; häraf namnet polarplanimeter. Armen
A M har i M en rund glasskifva, försedd med ett märke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
