Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Instrumentlära - Nionde kapitlet. Instrument för ytmätning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
181. Polarplanimeters pröfning och justering bestå,
uti att efterse, om produkten l a är lika med den för
instrumentet bestämda ytenheten (den ytenhet, som svarar mot
en skaldel på hjulet), och att i motsatt fall söka bringa detta
vilkor att uppfyllas. Som hjulets dimensioner ej kunna
ändras, så måste justeringen göras genom armens förlängning
eller förkortning (med justerskrufvarne j). För att undersöka
om ifrågavarande vilkor är uppfyldt, slår man upp cirklar,
med till sin längd noga bestämda radier. Man låter märket
kringfara dessa cirklar, hvilka, emedan K förändras med l,
i händelse af förutsedd justering ej böra hafva polen inom sig,
samt efterser, om hjulets utslag n angifver deras beräknande
med ofvannämnde ytenhet uttryckta areor. I
öfvensstämmelse med hvad framdeles kommer att visas äro de cirklar
att föredraga, som hafva medelpunkten på grundcirkeln.
Som A − l a n och l således är omvändt proportionel mot n,
så bör l förlängas eller förkortas i samma proportion som
utslaget n varit för stort eller för litet. Förmånligt är, om
konstruktionen medgifver så stor förändring af armlängden,
att instrumentet kan inställas för olika ytenheter<footote> Vid en del konstruktioner ligger hjulet utanför ledgångsaxeln; armlängden kan i så fall inställas inför hvilken ytenhet som helst.</footnote>. Det
säger sig sjelf, att man bör, såvidt möjligt är, göra sig
oberoende af tillfälliga oegentligheter genom att bestämma felet
ur flera undersökningar.
Konstantens bestämning företages, alldenstund K beror af
l, först sedan instrumentet blifvit justeradt. Ehuru K kan
beräknas ur K = π (l² + R² − 2 l h), kommer man i
anseende till svårigheten att noggrannt uppmäta l, R och h bäst
till målet på följande sätt: Man uppslår med noggrannt
bestämda radier koncentriska cirklar — helst sådana som
ligga utanför grundcirkeln och på så stort afstånd från den,
att kraftkomposanten för hjulets vridning ej må blifva för
liten — väljer medelpunkten till pol och låter märket sedan
kringfara dessa cirklar. Betecknar A den beräknade
cirkelarean och n͵ såsom förut utslaget, så kan K sökas ur
K = A − n͵.
Alldenstund n͵ förekommer med olika tecken (positivt
för cirklar som äro större, negativt för cirklar som äro
mindre än grundcirkeln), påpeka vi fördelen af att i
utgångspunkten ställa in hjulet, så att den kända arean A afläses,
och att i så fall låta märket gå motsols kring figuren.
Instrumentet utför då sjelf subtraktionen eller additionen, och
man afläser vid återkomsten K. Genom att på lämpligt sätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
