- Project Runeberg -  Geodetisk mätningskunskap /
240

(1876) Author: Johan Oskar Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Instrumentlära - Nionde kapitlet. Instrument för ytmätning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

t. ex. medelst en trästicka fastläsa de båda armarne vid
hvarandra kan man få märket att noggrannare, än då det
föres på fri hand, följa cirkeln. Det säger sig sjelf, att
konstanten bör bestämmas ur ett medium af vid flera
operationer erhållna resultat.

182. Instrumentets användning. På grund af det
föregående må följande reglor anföras till ledning för ett rätt
bruk af polarplanimetern. Ehuru det från teoretisk synpunkt
är likgiltigt hvar polen befinner sig, så bör man i
allmänhet, när figurens area är mindre än grundcirkelns halfva
area, helst välja polen utom figuren och så, att figuren
symmetriskt skäres af grundcirkeln; dock under aktgifvande på,
att grundcirkeln ej smyger sig för nära efter eller under
mycket spetsig vinkel skär figurens konturlinie. När polen skall
tagas utom figuren, sätter man alltså märket i dess centrum,
vrider sedan polarmen, tills polnålen kommer i hjulflänsens
plan (läget p AM₁ i fig. 179) och nedtrycker nålen. Då ofvan nämnde operation ej behöfver utföras med noggrannhet, så
föranleder ett sådant val af lämplig pol ingen tidspillan.
Den bästa polen inom en figur är i allmänhet dess centrum.
För att undvika förvillelse rörande tecknet för n₁ då polen
befinner sig inom figuren, är det lämpligast att i
utgångspunkten inställa hjulet, så att konstanten afläses. Man
afläser då vid återkomsten till utgångspunkten omedelbart
figurens area. Vid samma konstruktion som den
ifrågavarande skall, om sistnämnde regel alltid följes, hvarje figur
kringfaras medsols i förhållande till figurens centrum; eljest
får man afläsa mot besiffringen.

183. Noggrannhet. En god polarplanimeter lemnar vid
jemnt och lämpligt papper och ej för små figurer i medeltal
arean riktig på ¹⁄₅₀₀ à ¹⁄₆₀₀ när. Vid mycket små figurer blir
den relativa noggrannheten betydligt mindre. Dock synes
påståendet, att polarplarplanimetern är oduglig för smärre
ytor, hafva sin grund i, att man i allmänhet ej beaktat
nödvändigheten af att välja lämplig polpunkt. Gör man detta
enligt ofvan gifna föreskrifter, och kringfar figurer om 10 à
20 qv.m.m. (1 à 2 qv.lin.) 4 gånger, så erhålles med all
säkerhet arean på ¹⁄₄₀ när. Det sannolika felet är betydligt
mindre.

Vid 6 seriemätningar af arean på en cirkel, om 2,36
lin. i diameter, hvarvid för hvarje serie ny polpunkt valdes
och figuren kringfors 10 gånger, lemnade 4 serier exakt
samma slutsumma 7 skaldelar (figurens area alltså 0,7
skaldel = 7 qv.st. i åkerskalan), de båda andra 6,9 och 7,05.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:19:41 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/geodet/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free