- Project Runeberg -  Geodetisk mätningskunskap /
252

(1876) Author: Johan Oskar Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen. Mätningslära - Tionde kapitlet. Horisontalmätning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fält, så kommer det vanligen (fig. 188) att bilda en sluten
månghörning. Såväl i ena som andra fallet utgå från en
och annan brytningspunkt i hufvudtåget linietåg af 2:dra
ordningen
för att underlätta upptagandet af från hufvudtåget
aflägsna detaljpunkter. Förmånligt är med hänsyn till
kontroll att linietåget af 2:dra ordningen sammanknyter två
punkter i hufvudtåget.

Brytningspunkterna måste väljas med omtanke. Man
bemödar sig att få dem på så stort afstånd från hvarandra,
som utan olägenhet för detaljmätningarne är möjligt —
härigenom mätning af färre vinklar, mindre vidlyftiga
räkneoperationer och större skärpa — och förlägger dem så, att
linietåget smyger sig så nära som möjligt till — dock heldre
utanför än innanför — gränslinjerna för den eller de figurer
som skola mätas. Lämpar det sig så, att befintliga
triangelpunkter kunna i linietåget intagas, så har man ett
tillförlitligt sätt att kontrollera mätningen. Att man måste fästa
afseende vid det längdmätningarne låta beqvämt utföra sig,
torde knapt behöfva påpekas. Afstånden mellan
brytningspunkterna vexla allt efter terrängens och gränsliniernas
beskaffenhet i allmänhet mellan 100 à 500 meter.

Brytningspunkterna utmärkas antingen genom kors på
nedslagna träpålar eller på i marken nedfälda stenar — det
senare om man vill äfven för framtida detaljmätningar fixera
linietåget.

Vinkelmätningen verkställes vid noggrann
polygonmätning med enkel teodolit — horisontalcirkel-diameter om
100—200 m.m. och nonieutslag från 10″—30″. Vinklarne
mätes en gång i hvardera tubläget och protokollet föres
enligt 67 fallet 2). Man bor taga för regel att först ställa in
tuben på den föregående brytningspunktens signal och att
alltid mäta medsols. Härigenom blir (teodoliten graderad
medsols), då man är vänd åt det håll hvartåt mätningen
fortgår, alltid vinkeln till venster uppmätt och, allt efter som
man går medsols eller motsols kring en sluten tågpolygon,
antingen blott utanvinklar (fig. 187) eller blott innanvinklar
antecknade — och all förvexling af vinklar är förebygd.

Längdmätningen verkställes antingen med kedja eller
med enkla träbasstänger. Mätning med basstänger lemnar
skarpare resultat, men blir dyrare och långsammare än
mätning med kedja.

Vid mindre noggrann mätning kan man mäta vinklarne
dels med kedja, dels med vinkelmätningskompassen (73).
I förra fallet utsättes en kedjelängd l i hvarje linie och



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:36:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/geodet/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free